Maria Arvidson

---

Låt havet läka dina sår

Em landar en tidig försommarmorgon på svensk mark efter en längre vistelse i Australien, en vistelse som fick ett abrupt och oväntat slut. Det är ingen här hemma som vet att hon kommit tillbaka och därför av naturliga skäl inte heller någon som möter henne. Ett beslut Em noga övervägt. Hon vill få komma hem i lugn och ro, om än ett bedrägligt sådant, utan alla de frågor som ännu inte har några svar.

Med en stor sorg och samtidigt ett nytt litet liv inom sig, ett lånat hus och de trasiga familjerelationerna hon lämnade bakom sig när hon for för två år sedan ska hon nu försöka hitta tillbaka till livet igen.

Men vad var det som hände och vad är det egentligen hon lämnat bakom sig i Australien? Vilka frågor är det som inte har några svar och hur ska hon finna svaren hon söker? Är det försent att lappa ihop relationerna med bror och föräldrar och kommer livet verkligen bli värt att leva igen? Ska naturen ha kraft att trösta den här gången och kan Havet läka alla sår?

Lektörsomdöme från Författarcentrum Öst:

”Tack för läsningen av ditt manus, som har berört mig starkt. Textens två bottnar - kärleken och döden - förstärker varandra ömsesidigt och skapar sprickor och gnistor i en berättelse som egentligen har en ganska enkel intrig. Det är en väl genomförd skildring av huvudgestaltens inre jordskred, genom kärlek och förlust. Du skriver gripande om sorg och saknad, men har också förmågan att skildra förälskelse utan att det blir enbart kliché, vilket kan vara svårt. Jag tror det beror på den uppriktighet som bultar på raderna, och som skapar ett direkt tilltal, en direkthet som hörs i det avskalade tonfallet och som bär upp hela manuset. Blicken för detaljer, som märks till exempel i miljöskildringarna, är en rikedom i den här texten. De fina naturbeskrivningarna bildar en mycket bra klangbotten för detta finstämda rekviem över två avhållna närstående män”