Goy Persson

---

Mig finner ingen

Hennes hår var svart och oftast också hennes kläder där hennes juvelsmycken hängde och när han såg henne fördes hans tankar till Tintomara. Hon var naturligtvis ingen Tintomara. Men hon var ändå så nära han tycktes sig komma Tintomaragestalten. De fanns en mystik som strålade ut från hennes svartklädda och smala gestalt. Hon hade en säregen attraktionskraft. I dialog om Sättet att sluta stycken kommenterar Almqvist särskilt teckningen av Tintomara och ” fägringen av en själ, icke söndersliten av alla dessa tusen strunt - resonemanger.”, skriver Goy Persson i sin text. MIG ÄGER INGEN är främst en fotobok som med poetiska bilder beskriver en utvald kvinna, Maria, genom bilder oftast tagna med hennes nakna kropp i focus. Texterna är inga förklaringar eller kommentarer till fotografierna. Det texterna vill göra är att främst förstärka en lust och trotsighet hos dem som ser och läser boken. Poesin och berättandet ligger både i bilderna och i orden. Det bildar ett slags poetiskt rum som domineras av känslor, kärlek, död och liv. Om Arne Gustafssons foto tar sin utgångspunkt hos den verkliga Maria och känslor hos fotografen själv, så tar texterna, förutom en ingående beskrivning av Maria, sin utgångspunkt i beskrivningen av henne som författaren finner den hos Tintomara i Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke och Shakespeares Ofelia. Arne Gustafsson och Goy Persson har tidigare samarbetet med bl.a. fotoböckerna Byn -retur och Mitt 70-tal.