
Nils Jacob Mauritz Lithberg, född på den gotländska ön 1883, var en central figur inom svensk folklivsforskning under första halvan av 1900-talet. Hans intresse för det förflutna och människors traditioner ledde honom till en akademisk bana, där han med stor iver studerade och dokumenterade olika aspekter av det svenska kulturarvet.
Lithbergs forskningsmetodik var präglad av ett helhetsperspektiv. Han var inte enbart intresserad av enskilda artefakter eller händelser, utan sökte istället förstå sammanhangen mellan olika delar av människors liv. Genom att kombinera arkeologiska, historiska och etnologiska perspektiv, lyckades han skapa en rik och nyanserad bild av det förflutna.