Rea Mellberg

---

Läsa Kavafis

I "LÄSA KAVAFIS Valda dikter" presenterar Rea Mellberg nytolkningar av Konstantin Kavafis poesi. Verket förenar både text och film, vilket skapar en multidimensionell upplevelse av Kavafis' tankevärld. Dikterna utforskar teman som kärlek, längtan och identitet, ofta med en reflekterande ton.

Kavafis, som verkade i början av 1900-talet, var länge en relativt okänd poet. Hans betydelse växte efter hans död 1933, delvis tack vare Georg Seferis och andra samtida som lyfte fram hans verk. Kavafis' poesi är djupt rotad i den hellenistiska traditionen, vilket gör hans röst relevant även i dagens litterära landskap.

Denna samling av nytolkningar bjuder på en djupare förståelse för Kavafis' komplexa känslor och filosofiska insikter. Hans texter har attraherat läsare världen över, särskilt inom LGBTQ+-gemenskapen, där hans erotiska och introspektiva teman har fått särskild resonans.

Filmen som följer med boken ger ytterligare dimensioner till Kavafis' liv och verk. Den fångar atmosfären i de städer där han levde och verkade, vilket förstärker den kulturella kontexten av hans poesi. Genom att kombinera film och text skapas en möjlighet för återbesök och djupare reflektion.

Kavafis' betydelse i litteraturhistorien kvarstår stark. Hans förmåga att förena det personliga med det universella gör honom till en centralgestalt inom modern poesi. "Läsa Kavafis" fungerar som en bro mellan det förflutna och nutiden, vilket bjuder in till fortsatt utforskning av hans verk.

Läsa Kavafis är en dvd-bok film & bok i samma förpackning. Dikterna är nytolkningar av Rea Mellberg & Magnus William-Olsson, medan filmen är gjord av Carl Henrik Svenstedt, Nicholas Wakeham & Piri Can Koman. CH SVENSTEDT: »Reading Cavafy är på inget sätt en »svår« film. Den dansar fram genom gränderna vid Medelhavets kuster: Alexandria, Aten, Istanbul. Men om du köper en diktbok med Kavafis poesi så är det inte för att läsa den en enda gång från pärm till pärm. Den är gjord för återvändare, avsmakare och eftertänkare. Själv hade jag levt med dessa rader i fyrtio år när vi äntligen kunde göra filmen.«

STURE LINNÉR: »Konstantin Kavafis dog på sin sjuttioårsdag, den 29 april 1933. Han var då okänd som författare, utom för några vänner i Alexandria. Men tre år senare började hans poesi aktualiseras i vida kretsar, både bland greker och bland utlandets litterära berömdheter, främst tack vare Georg Seferis, stor inte enbart som diktare utan också som litteraturkritiker. Vad är det som gör att man runt omkring i världen ännu i dag känner det angeläget att lyssna till Kavafis försynta röst? Att de erotiska dikterna, genomsyrade av hans homosexualitet, starkt attraherat många med samma läggning som han är lätt att förstå. Så till exempel har the gay liberation i usa lite bullrande förgrovat tagit honom på entreprenad som en ny Oscar Wilde, och inom Oxbridges i hög grad homosexuellt inriktade intellektuella elit blev han tidigt och fortsätter att vara något av en kultfigur. Men allt han skrivit med motiv från den hellenistiska storhetstiden för två årtusenden sen och från romerska och bysantinska epoker vad har det att ge poesiälskare i New York och Moskva och Stockholm och Sidney? Och hans filosofiska diktning har den verkligen djup och bärkraft nog att förvandla en poet i en av det hellenska kulturområdets utkanter till en kosmopolit med hemortsrätt i den stora världslitteraturen? Under de senaste par tre årtiondena har det skrivits en mängd avhandlingar, inte minst av kvinnliga forskare (vid Sorbonne och Princeton och vid universiteten i Moskva och New York och Padua) som besvarat de frågorna i starkt positiv anda. Själv begränsar jag mig här till att fram-hålla två drag i hans diktning som jag tror kommer att ge dem ett bestående värde.«