Leif Larsson

---

Pratuför

NOVELLERNAS MÄSTARE LEIF Larsson har gjort det igen, nu i sin femte bok Pratuför.

I titelnovellen Pratuför liksom i de övriga fristående 21 novellerna kan det naturligtvis finnas något korn av sanning som berättelsen har byggts upp omkring. De allra flesta är dock helt och hållet produkter av författarens fantasi.

Pratuför är kanske ett regionalt ord men betydelsen är ganska självklar ? en person som tycker om att prata mycket och länge. Som läsaren kan se i novellen Pratuför så kan en person som allmänt betraktas som fåordig betraktas som pratuför om han pratar lite mer än vad han brukar göra i vanliga fall.

Den som lyssnar är inte heller så pratsam, men som lyssnare kan han lägga in de betydelser han vill i den andres fåordiga tal och föra dem vidare så som han har uppfattat dem. Under samtalets gång registrerar båda två det som händer runt omkring men nära på lika återhållsamt.

Händelserna i många av berättelserna tilldrar sig bland några gårdar i en by i Norrbottens kustland.

En del personer från författarens tidigare böcker återkommer här. Några noveller är allvarliga och

gripande, andra är uppsluppna och glada.

Detta är Leif Larssons fjärde novellsamling. "Att skriva noveller är nog bland det svåraste man kan ägna sig åt... I Norrland har vi egentligen bara haft två författare som verkligen klarat konsten, Birger Wikström och Thorsten Jonsson. Hos Leif Larsson finner man drag av dem båda. Dels växeldrar den uppsluppna tonen i hans berättelser med den gravallvarliga, dels råder stram sparsmakhet i själva stoffet. I Larssons bok Jag fick heta Anders är kompositionen perfekt. Läsarna tillåts själva avläsa humörsvängningarna. I det kanske mest talande exemplet är pendlingen oerhört finkalibrerad." Erik Jonsson, Norrbottenskuriren

Novellernas mästare Leif Larsson har gjort det igen, nu i sin femte bok Pratuför. I titelnovellen Pratuför liksom i de övriga fristående 21 novellerna kan det naturligtvis finnas något korn av sanning som berättelsen har byggts upp omkring. De allra flesta är dock helt och hållet produkter av författarens fantasi. Pratuför är kanske ett regionalt ord men betydelsen är ganska självklar - en person som tycker om att prata mycket och länge. Som läsaren kan se i novellen Pratuför så kan en person som allmänt betraktas som fåordig betraktas som pratuför om han pratar lite mer än vad han brukar göra i vanliga fall. Den som lyssnar är inte heller så pratsam, men som lyssnare kan han lägga in de betydelser han vill i den andres fåordiga tal och föra dem vidare så som han har uppfattat dem. Under samtalets gång registrerar båda två det som händer runt omkring men nära på lika återhållsamt. Händelserna i många av berättelserna tilldrar sig bland några gårdar i en by i Norrbottens kustland. En del personer från författarens tidigare böcker återkommer här. Några noveller är allvarliga och gripande, andra är uppsluppna och glada.