Hjalmar Bergman

---

Brev. 3, 1916-1924

HJALMAR BERGMAN BREV III omspänner åren 1916-1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som - enligt en nutida kritiker - innehåller "en känslomässig överdos av allt". Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924."Mina tre sista böcker", skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, "ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas - eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!" Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.

Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.