Johannes Salminen 

---

Undret i Bagdad

I "UNDRET I Bagdad: Essäer" utforskar Johannes Salminen länderna kring Medelhavet med fokus på deras historiska och kulturella betydelse. Genom sina essäer bjuder han in läsaren att reflektera över antikens Rom, Konstantinopel, Alhambra och Sicilien, med särskild tonvikt på det mytiska Bagdad. Här framträder en bild av en stad som en gång erbjöd en fristad för judendomen och som representerar en annan aspekt av islam än den som ofta framhävs i samtida diskurser.

Salminens verk kan placeras inom en litterär tradition som syftar till att förena olika kulturer och perspektiv. Han visar hur antikens civilisationer präglades av kulturell mångfald och hur dessa interaktioner kan fungera som en modell för dagens samhälle. Genom att lyfta fram de gemensamma nämnarna mellan olika folk och traditioner, ger han en nyanserad bild av historien.

Essäerna är inte bara en nostalgisk återblick utan också en kommentar till nutiden. Salminen ställer frågor om den europeiska identiteten i ljuset av massinvandring och kulturell utbyte. Han ifrågasätter hur långt denna identitet kan sträcka sig utan att förlora sin kärna, samtidigt som han varnar för riskerna med att stänga sig in i en fästning av homogenitet.

Språket är rikt på detaljer och sensoriska upplevelser, vilket skapar en stark närvaro av de platser han beskriver. Salminen använder sig av historiska referenser för att belysa samtidens utmaningar, vilket ger texten både djup och relevans. Hans stil är präglad av en medvetenhet om historiens komplexitet och dess påverkan på nuet.

Bokens betydelse ligger i dess förmåga att väcka diskussion om identitet, kultur och historia i ett Europa som står inför stora förändringar. Salminen erbjuder inga svar, men hans reflektioner öppnar upp för viktiga samtal om framtiden och hur vi kan navigera i en värld präglad av mångfald och förändring.

I sina nya essäer tar Johannes Salminen med oss till länderna kring Medelhavet. Med sinne för den målande detaljen, för dofterna och färgprakten visar han oss antikens Rom, Konstantinopel, Alhambra och Sicilien. Han dröjer särskilt vid det mytiska Bagdad, som en gång i tiden gav en förföljd judendom viktigt andrum. Abbasidernas Bagdad påminner oss om "ett annat islam än Khomeinis eller talibangerillans, ett islam som i sina bästa ögonblick är rörligt och utan fruktan."

I de gamla civilisationerna blandades kulturerna, och antikens människa om någon bekräftar att det är möjligt för folk av olika språk, ras och livsstil att hitta fram till en gemensam civilisatorisk formel. Men "inne i marmor finns slavarna, de förtryckta gömda. Köttet, benen, blodet har blivit till hård och glattad sten." När Salminen lyssnar till Tiberns vårflod är det inte en vanlig vårbäck som brusar, utan maktens dån, den romerska kraftens hungriga väg mot besittningen av världen.

Salminens essäer bär tydligt adress till dagens Europa, befolkat av tiotals miljoner invandrare och deras ättlingar. Hur långt tål den europeiska identiteten en radikal utvidgning i riktning mot islam och Bysans? Och finns inte risken för en öppenhet till döds som låter Europa försvinna i bruset från Internet. Trots allt ser han ett ännu farligare alternativ i Europa som en fästning. Kanske "euroislam" just är den bräsch i muren vi behöver?