Marianne Ahrne 

---

Katarina Horowitz drömmar

KATARINA HOROWITZ DRÖMMAR " av Marianne Ahrne är en gripande skönlitterär berättelse som utforskar teman som kärlek, förflutet och sökandet efter mening. Huvudpersonen, Katarina Horowitz, börjar dokumentera sina drömmar och upplever en stark koppling till sitt förflutna, inklusive en polsk barndom och ett judiskt ursprung hon tidigare inte var medveten om. Boken skildrar Katarinas relationer med olika män som har påverkat hennes liv och formade hennes öde, inklusive den omöjliga kärleken till en man som är både mer älskad och mer omöjlig än de andra.

Genom att väva samman nuet med det förflutna, utforskar Katarina mönster och mening i sitt liv. Hon minns olika män och deras betydelse för henne, från Josef som delar chassidiska legender till René som dyker upp i hennes drömmar. Berättelsen tar läsaren med på en resa genom Katarinas liv, från studenttiden i Lund till äventyr i världen, allt med en strävan efter kärlek och frihet.

"Nattens drömmar och de gamla chassiderna" fungerar som vägledning för Katarina när allt verkar förlorat, och hjälper henne att se klarare i sitt sökande. Genom trettio år av resor och erfarenheter utforskar Katarina Horowitz djupet av passion och kärlek, alltid med tilltron till att varje resa har ett okänt mål, som den resande först upptäcker längs vägen. Marianne Ahrne skapar en berättelse som fångar läsarens intresse med dess komplexa karaktärer och djupa teman om livets gåtor och kärlekens kraft.

---

Katarina Horowitz har börjat anteckna sina drömmar. Mitt i livet dyker det upp bilder från det förflutna - från en polsk barndom hon varken kan minnas eller glömma, från ett judiskt ursprung som hon inte var medveten om att hon ägde. Men framför allt tänker hon på män, på de män som korsat henens väg och format hennes öde. Omöjliga män i en lång rad fram till honom som hon älskar nu och som är mer omöjlig än någon av de andra. Mer omöjlig och mer älskad. En kärlek på avgrundens rand.

Nuet och det förflutna vävs samman i ett sökande efter mönster och mening. Var man för med sig en gåva, men ofta är den omvärvd av mörker och blir tydlig först genom tidens spegel. Katarina Horowitz tänker på Josef som berättar chassidiska legender och har en famn som Tusen och en natt, osande av Österns alla kryddor. Hon minns den mörkögde René som hoppar på henne från spiselhyllan på ett slott i Provence och den stormande förälskelsen med Roland Kermadec, som anser att kärleken fördriver tiden och tiden fördriver kärleken. Hon ler åt Marcel Chavarri och hans äventyr med mannen med den röda näsan, och hon återuppväcker studenttiden i Lund, hungern efter kunskap och liv, den vilda drömmen om kärlek.

Allting i det förflutna leder fram mot den kärlek hon lever i nu. Det förflutna är som en fresk, full av människor, viskningar och rop; nuet blir undan för undan en djupdykning in i en enda allt uppslukande passion. Nattens drömmar och de gamla chassiderna hjälper henne att tänka och se, kommer till undsättning när allting tycks förlorat. Katarina Horowitz sökande efter kärlek och frihet spänner över trettio år. Under den tiden reser hon genom världen och sitt eget liv i förtröstan på Martin Bubers ord: "Varje resa har ett mål som den resande inte känner till."

Katarina Horowitz har börjat anteckna sina drömmar. Mitt i livet dyker det upp bilder från det förflutna - från en polsk barndom hon varken kan minnas eller glömma, från ett judiskt ursprung som hon inte var medveten om att hon ägde. Men framför allt tänker hon på män, på de män som korsat henens väg och format hennes öde. Omöjliga män i en lång rad fram till honom som hon älskar nu och som är mer omöjlig än någon av de andra. Mer omöjlig och mer älskad. En kärlek på avgrundens rand.Nuet och det förflutna vävs samman i ett sökande efter mönster och mening. Var man för med sig en gåva, men ofta är den omvärvd av mörker och blir tydlig först genom tidens spegel. Katarina Horowitz tänker på Josef som berättar chassidiska legender och har en famn som Tusen och en natt, osande av Österns alla kryddor. Hon minns den mörkögde René som hoppar på henne från spiselhyllan på ett slott i Provence och den stormande förälskelsen med Roland Kermadec, som anser att kärleken fördriver tiden och tiden fördriver kärleken. Hon ler åt Marcel Chavarri och hans äventyr med mannen med den röda näsan, och hon återuppväcker studenttiden i Lund, hungern efter kunskap och liv, den vilda drömmen om kärlek.Allting i det förflutna leder fram mot den kärlek hon lever i nu. Det förflutna är som en fresk, full av människor, viskningar och rop; nuet blir undan för undan en djupdykning in i en enda allt uppslukande passion. Nattens drömmar och de gamla chassiderna hjälper henne att tänka och se, kommer till undsättning när allting tycks förlorat. Katarina Horowitz sökande efter kärlek och frihet spänner över trettio år. Under den tiden reser hon genom världen och sitt eget liv i förtröstan på Martin Bubers ord: "Varje resa har ett mål som den resande inte känner till."