Hanns Heinz Ewers

---

Alruna

I DEN INNEVARANDE generationen representeras den tyska skräcklitteraturen särskilt av Hanns Heinz Ewers, som för sina mörka skapelser effektivt använder sig av sina kunskaper om modern psykologi. Romaner som "Trollkarlens lärling" och "Alruna" liksom noveller som Spindeln har kvaliteter som höjer dem till en klassisk nivå."H. P. Lovecraft "Supernatural Horror in Literature"Inspirerad av legenden om alrunrotens magiska krafter, befruktar professor Jakob ten Brinken en skamlös prostituerad med säden från en avrättad lustmördare. Modern föder en flicka, som får namnet Alruna och som snart visar sig besitta sällsamma krafter. I hennes spår följer ond bråd död, moraliskt fördärv och förtvivlan.Hanns Heinz Ewers (1871-1943) roman Alruna (1911) är en av den tyska skräcklitteraturens stora klassiker, översatt till mer än femton språk och filmatiserad flertalet gånger. Här presenteras den för första gången på närmare 100 år på svenska, oförkortad, ocensurerad och med ett initierat efterord.“Förbrytaren, som hängs helt naken vid korsvägen, förlorar sin sista säd i det ögonblick hans nacke knäcks. Denna säd droppar ner på jorden och befruktar den; och i sin tur avlar jorden alrunan, en liten man eller kvinna. Om natten gav man sig ut för att gräva upp roten; när klockan slog tolv skulle man sticka spaden i jorden under galgen. Men det var klokt att täppa till sina öron ordentligt med bomull eller vax, för när man slet upp människoroten ur jorden skrek den så ohyggligt att man svimmade av skräck Så bar man hem roten, gömde den väl, offrade från varje måltid lite mat till den och tvättade den i vin på sabbatsdagarna. Den bringade lycka i rättsfall och krig, var en amulett mot häxkonst och gav pengar i kassan. Den kunde användas för att spå framtiden; och den som hade alrunan var alltid framgångsrik i kärlek; kvinnor försattes i extas av den och blev fruktbara, och den underlättade nedkomster. Men den bringar också sorg och smärta var den än är. De andra i huset blev förföljda av olycka medan dess ägare drevs till girighet, otukt och allehanda brott. Till sist leder den honom i döden och rakt ner i helvetet!"“Lyssna nu noga så ska jag berätta hur du ska gå till väga:En förbrytare är inga problem att få tag på, morbror Jakob. Jag tror inte att det spelar någon roll om han dör i galgen vid korsvägen eller inte. Vi är framåtskridande folk. Våra giljotiner och fängelser är mycket bekväma, bekväma även för dig: tack vare dina kontakter kan du lätt få tag på den sällsynta vätskan och gjuta nytt liv ur själva döden.Och jorden? Ta den som en symbol för fruktbarheten. Jorden är en kvinna; den när den säd som stoppas i dess sköte; matar den, låter den gro, växa, blomstra och bära frukt. Så ta det som är lika fruktbart som jorden själv - ta kvinnan.Men jorden är också den eviga horan, som tjänar alla. Hon är den eviga modern, miljardernas sköka som alltid är till salu. Den nekar ingen sin brunstiga lekamen; vem som helst som åtrår den kan få den. Allt som äger liv har genom årtusenden befruktats i hennes fortplantningslystna sköte.Och därför, morbror Jakob, ska du välja ett fnask. Tag det mest skamlösa, tag det mest obscena av dem alla, ta henne som föddes att vara hora. Tag en som redan var hora innan hon lärde sig att gå; en för vem skammen är lust, en för vem mannen är en livsbetingelse. Henne ska du välja. Hennes sköte är som jordens."

“I den innevarande generationen representeras den tyska skräcklitteraturen särskilt av Hanns Heinz Ewers, som för sina mörka skapelser effektivt använder sig av sina kunskaper om modern psykologi. Romaner som "Trollkarlens lärling" och "Alruna" liksom noveller som Spindeln har kvaliteter som höjer dem till en klassisk nivå.” H. P. Lovecraft ”Supernatural Horror in Literature” Inspirerad av legenden om alrunrotens magiska krafter, befruktar professor Jakob ten Brinken en skamlös prostituerad med säden från en avrättad lustmördare. Modern föder en flicka, som får namnet Alruna och som snart visar sig besitta sällsamma krafter. I hennes spår följer ond bråd död, moraliskt fördärv och förtvivlan. Hanns Heinz Ewers (1871-1943) roman Alruna (1911) är en av den tyska skräcklitteraturens stora klassiker, översatt till mer än femton språk och filmatiserad flertalet gånger. Här presenteras den för första gången på närmare 100 år på svenska, oförkortad, ocensurerad och med ett initierat efterord. “Förbrytaren, som hängs helt naken vid korsvägen, förlorar sin sista säd i det ögonblick hans nacke knäcks. Denna säd droppar ner på jorden och befruktar den; och i sin tur avlar jorden alrunan, en liten man eller kvinna. Om natten gav man sig ut för att gräva upp roten; när klockan slog tolv skulle man sticka spaden i jorden under galgen. Men det var klokt att täppa till sina öron ordentligt med bomull eller vax, för när man slet upp människoroten ur jorden skrek den så ohyggligt att man svimmade av skräck […] Så bar man hem roten, gömde den väl, offrade från varje måltid lite mat till den och tvättade den i vin på sabbatsdagarna. Den bringade lycka i rättsfall och krig, var en amulett mot häxkonst och gav pengar i kassan. Den kunde användas för att spå framtiden; och den som hade alrunan var alltid framgångsrik i kärlek; kvinnor försattes i extas av den och blev fruktbara, och den underlättade nedkomster. Men den bringar också sorg och smärta var den än är. De andra i huset blev förföljda av olycka medan dess ägare drevs till girighet, otukt och allehanda brott. Till sist leder den honom i döden och rakt ner i helvetet!” [...] “Lyssna nu noga så ska jag berätta hur du ska gå till väga: En förbrytare är inga problem att få tag på, morbror Jakob. Jag tror inte att det spelar någon roll om han dör i galgen vid korsvägen eller inte. Vi är framåtskridande folk. Våra giljotiner och fängelser är mycket bekväma, bekväma även för dig: tack vare dina kontakter kan du lätt få tag på den sällsynta vätskan och gjuta nytt liv ur själva döden. Och jorden? Ta den som en symbol för fruktbarheten. Jorden är en kvinna; den när den säd som stoppas i dess sköte; matar den, låter den gro, växa, blomstra och bära frukt. Så ta det som är lika fruktbart som jorden själv - ta kvinnan. Men jorden är också den eviga horan, som tjänar alla. Hon är den eviga modern, miljardernas sköka som alltid är till salu. Den nekar ingen sin brunstiga lekamen; vem som helst som åtrår den kan få den. Allt som äger liv har genom årtusenden befruktats i hennes fortplantningslystna sköte. Och därför, morbror Jakob, ska du välja ett fnask. Tag det mest skamlösa, tag det mest obscena av dem alla, ta henne som föddes att vara hora. Tag en som redan var hora innan hon lärde sig att gå; en för vem skammen är lust, en för vem mannen är en livsbetingelse. Henne ska du välja. Hennes sköte är som jordens.”