Per Helge

---

En skrovlig yta av liv

PER HELGE ÄR född 1945 och bosatt i Västerfärnebo i Västmanland. Han debuterade som poet 1974, och har sedan dess i en rad diktsamlingar mutat in ett helt eget landskap i svensk poesi. Dikterna i En skrovlig yta av liv ger en retrospektiv blick på författarskapet, från början fram till helt nyskrivna dikter. Boken är försedd med ett förord av Lennart Sjögren. För urval och redigering svarar Erik Bergqvist i samarbete med författaren.

»Jag nämnde tidigare begreppet ?uppdrag?. Söker jag att sammanfatta Per Helges författarskap i några få ord återkommer detta begrepp. En tanke om hur livet bör kunna levas utan att det förlorar sitt värde. Ett sådant uppdrag kan också ses som en fortsättning av det muntliga berättandet som hör glesbygd och vilan mellan arbetspassen till. Ett berättande som naturligt lever på den eftertanke och på de minnesbilder som en lång tradition bildat. Det blir något av väggbonadernas berättelser, långdansens rytm där sekundens rörelser ingår-utgår från en gemensam historisk verklighet som utgår från överlevnadens ansvar och nödvändighet. En klarhet växer fram ? den finns där som en möjlighet både i en sekulär samtid och som ett medvetande om traditionens betydelse. Det är en lång och ständigt ifrågasättande erfarenhet som en sådan diktning formulerar sig ur.« (ur Lennart Sjögrens efterord)

Per Helge är född 1945 och bosatt i Västerfärnebo i Västmanland. Han debuterade som poet 1974, och har sedan dess i en rad diktsamlingar mutat in ett helt eget landskap i svensk poesi. Dikterna i En skrovlig yta av liv ger en retrospektiv blick på författarskapet, från början fram till helt nyskrivna dikter. Boken är försedd med ett förord av Lennart Sjögren. För urval och redigering svarar Erik Bergqvist i samarbete med författaren. »Jag nämnde tidigare begreppet ›uppdrag‹. Söker jag att sammanfatta Per Helges författarskap i några få ord återkommer detta begrepp. En tanke om hur livet bör kunna levas utan att det förlorar sitt värde. Ett sådant uppdrag kan också ses som en fortsättning av det muntliga berättandet som hör glesbygd och vilan mellan arbetspassen till. Ett berättande som naturligt lever på den eftertanke och på de minnesbilder som en lång tradition bildat. Det blir något av väggbonadernas berättelser, långdansens rytm där sekundens rörelser ingår-utgår från en gemensam historisk verklighet som utgår från överlevnadens ansvar och nödvändighet. En klarhet växer fram – den finns där som en möjlighet både i en sekulär samtid och som ett medvetande om traditionens betydelse. Det är en lång och ständigt ifrågasättande erfarenhet som en sådan diktning formulerar sig ur.« (ur Lennart Sjögrens efterord)