Birger Beckman 

---

Älskade tokmåns

I "ÄLSKADE TOKMÅNS av Birger Beckman möter vi en berättelse som väver samman livets skörhet med de stora drömmarna om framtiden. Handlingen utspelar sig under några intensiva sommarmånader år 1910 och kretsar kring en dödssjuk man och hans hängivna hustru. Men detta är inte enbart en berättelse om död och sorg; den bjuder även in läsaren att utforska djupare teman som kärlek, tro och mänsklig strävan.

I centrum av romanen står en ung teolog från Uppsala, som under en vistelse på sanatorium i Schweiz genomgår en omvälvande förändring. Inspirerad av tänkare som Jules Verne och Søren Kierkegaard, beslutar han sig för att lämna sin teologiska bana bakom sig för att istället bidra till den tekniska utvecklingen i Sverige. Hans ambition blir att bygga landets första vattenkraftverk, vilket symboliserar en strävan efter att förverkliga sina visioner och drömmar i en tid präglad av tekniska framsteg.

Berättelsen är en kärleksroman som utforskar relationen mellan två människor: prästdottern, som har en djup tro på Guds ingripande i vardagen, och den före detta teologen, som söker sitt syfte i en värld av vetenskap och teknik. Deras hängivenhet till varandra, trots de utmaningar och det dödshot som ständigt hänger över dem, ger en stark känsla av mänsklig uthållighet och hopp.

Beckman baserar sin roman på verkliga händelser, med inslag av muntlig tradition och bevarade brev och dagböcker. Detta ger en autentisk känsla till berättelsen och fördjupar läsarens förståelse för de historiska och personliga kontexter som skapar bakgrunden till karaktärernas liv.

"Älskade tokmåns" är en fängslande läsning för den som uppskattar skönlitteratur med djup och eftertanke. Beckmans förmåga att skildra komplexa känslor och relationer gör denna roman till en betydelsefull del av svensk litteratur, och den erbjuder en insiktsfull reflektion över kärlekens och livets många facetter.

ÄLSKADE TOKMÁNS

handlar i det yttre om spelet mellan en dödssjuk man och hans hustru under några heta sommarmånader år 1910. Men romanen har också ett vidare syfte. Den låter oss lära känna den unge Uppsalateologen som under en sanatorievistelse i Schweiz av Jules Verne och Kierkegaard omvändes till att bli ingenjör. Mannen som i stället vill förkunna "ljus och kraft på livets väg" genom att själv bygga Sveriges första vattenkraftverk. Det är berättelsen om den matematiskt orienterade drömmaren, som hänger sej åt fantasterier i de tekniska underverkens tid hetsad av det under tjuge år ständigt närvarande dödshotet. Det handlar om hans äventyr och hasardspel, om hans vita lögner och visioner.

Men främst är det en kärleksroman, berättelsen om den förbehållslösa hängivenheten mellan två människor: prästdottern som förlitat sej i allt på en allvis Gud som ständigt ingriper i den dagliga tillvaron; och den f d teologen som i den tekniska och naturvetenskapliga evolutionen och i Kierkegaards paradoxer söker ett nödankare vid sin hisnande färd "på 70 000 famnars djup".

Romanen har ett verklighetsunderlag och bygger i väsentliga delar på muntlig tradition, bevarade brev och dagböcker.