Cathrine Brunzell

---

Vikten av att ha tjocka sulor

"Detta är en bok att tycka om, en bok som gör en glad. Ja, en bok med hjärta" @mariasbibliotek

"Ett fantastiskt språk, rått och ofiltrerat. En roman som både berör och underhåller" @bokfrossaren

"Man må ogilla Pål, men författaren visar återigen hur enormt duktig hon är, när det kommer till gestaltning och karaktärsbeskrivning. Lägg sedan till en stor dos humor, skickligt invävd" @annelie_boktankar

Den 52-årige, prisbelönte arkitekten Pål bäddar allt som oftast in sin ångest i tabletter och sex med vem som än vill ha honom. Alternativt genom att helt enkelt placera sin kropp mellan soffa och soffbord, eftersom ångesten inte kan breda ut sig lika mycket då.

Efter att Pål gjort bort sig på jobbet (i mer än en bemärkelse), flyr han Stockholm och en kärlekskrank kvinna, för att tillbringa några veckor i en timrad stuga utanför Funäsdalen. Allt i syfte att slappna av och åter komma på fötter.

När Påls förflutna gör sig påmint, blir dock vistelsen i Härjedalen mer permanent än han räknat med och Pål blir tvungen att ställa om planerna. I brist på annat, tar han jobb som vårdbiträde inom hemtjänsten och möter bland andra 98-årige Folke, som är rullstolsburen, döv och dement. Varpå en udda, manlig vänskap över generationer tar form.

Som inflyttad i södra Norrland blir Pål tvungen att dels ta itu med sig själv, men även att se med andra ögon på det här med att turista i "fjällen", som de flesta människor kallar det. Här finns både öppna konflikter och konflikter under ytan. Att vara sörlänning i Härjedalen är inte riktigt lika okomplicerat som Pål tidigare trott.

Dessutom tycks det förflutna jaga honom i hälarna och vem är egentligen Pål, när han inte längre kan luta sig emot bilden av sig själv?

Detta är en mörk, men även humoristisk feelgood-roman som tar upp ämnen som ångest, ensamhet, åldrande, udda vänskap, massturism, konflikter i en svensk skidort, samt (såklart) en gnutta romantik.

En bok för den som uppskattar svart humor och ett språk som är såväl precist, som poetiskt. För läsare och lyssnare som inte väjer för det mörka. Feel bad, men skratta åt det, så att säga.