Torgny Karnstedt 

---

Slamfarmen

I "SLAMFARMEN" AV Torgny Karnstedt får läsaren en inblick i en värld där arbetslivet präglas av både rutiner och utmaningar. Berättelsen kretsar kring Rustan Rudolfsson, en man av få ord och tydliga direktiv. Han är inte den som förlorar tid på att förklara detaljer, utan föredrar att visa hur saker ska göras. Denna pragmatiska inställning speglar den råa verkligheten i en fabrik där arbetsprocesserna är både fysiskt krävande och mentalt utmanande.

Genom dialogerna mellan Rustan och hans kollegor, som Johnny, framträder en bild av en arbetsplats där lönsamhet och produktion ständigt står i centrum. Johnny, som är mer kritisk till de ekonomiska prioriteringarna, ger röst åt de anställdas frustration över att ledningen är avskärmad från deras verklighet. Det är en skarp kontrast mellan kontorslivet och det tunga arbetet i slamfarmen, där de som arbetar med händerna kämpar för att få sin röst hörd.

Karnstedt skildrar inte bara en arbetsmiljö, utan bjuder också in läsaren att reflektera över relationen mellan arbete och mänskliga värden. Genom att väva in teman som ansvar, miljöfrågor och den mänskliga kostnaden av industriell produktion, skapar författaren en berättelse som är både tankeväckande och relevant.

"Slamfarmen" är en insiktsfull roman som belyser de komplexa dynamikerna inom arbetslivet. Den är väl värd att läsa för den som är intresserad av skönlitteratur som utforskar sociala och ekonomiska frågor, och som vill förstå mer om människorna som formar och formas av sina arbetsmiljöer. Med sin tydliga prosa och skarpa dialoger ger Karnstedt en röst åt dem som ofta blir osynliga i diskussionerna om industri och lönsamhet.

"Rustan Rudolfsson tillhörde inte den omständliga typen som gjorde sig en massa besvär med krångliga utläggningar om hur saker och ting fungerade. Varför skulle han ödsla tid på att beskriva en invecklad process för en grovarbetare som bara skulle ägna sig åt rensningsarbete? Det räckte med att jag visste var stämpelklockan satt och att jag skulle tvätta mig med vatten om jag fick något på mig som sved. När jag skulle göra något skulle han visa mig. Han skulle säga rensa och jag skulle rensa. Han skulle säga skyffla och jag skulle skyffla och var det så att jag inte visste hur man höll i en skyffel så skulle han stå till tjänst med en liten demonstration. Han skulle säga lyft och jag skulle lyfta. Om jag inte orkade så berodde det helt och hållet på att jag inte tog i tillräckligt. Då skulle Rustan stå bredvid och säga 'Ta i'. Han skulle säga kom med här, åk och hämta där, gå dit bort, stöt, skjut, dra, lyft, gräv och det skulle räcka. Vi skulle nog komma överens."

"– Här kan aldrig bli helt rent. Vi jobbar inte i ett mejeri. Vi kan inte heller förbättra den yttre miljön i hur hög takt som helst. Vi måste hålla produktionen på en viss nivå. Lönsamheten är ju en nödvändig förutsättning för att företaget ska kunna leva vidare.

Johnny tände på alla cylindrarna.

– Du snackar bara om lönsamhet och pengar. Du sitter väl på ditt fina kontor i din fina fåtölj med Amelin-målningar på väggen precis som hos våran chef. Det är väl den enda kontakt du har med arbetare. Kom ner till fabriken och skotta slam i slamfarmen en dag så ska vi visa dig runt. Herman Sjöquist stärkte sig med en klunk Ramlösa.

– Hördu du, jag vet att ni har haft problem på nya fosforsyran men eftersom vi måste satsa på nya anläggningar blir det komplicerat och vi får räkna med driftstörningar. Alla fabriker har sina barnsjukdomar. Vi ska inte gräva ner oss i det som varit. Låt oss se framåt. Om några år tror jag att vi kommer att vara stolta över fosforsyrafabriken. Då tror jag att vi har kommit över svårigheterna.

– VI, sa Johnny och satte sig häftigt.

Herman Sjöquist tackade för visat intresse och förklarade att företaget uppskattade en dialog och att tanken på en bättre arbetsmiljö borde hållas levande. Vi ska alla hjälpa till med att lösa problemen och ansvaret för miljöproblemen åvilar alla."