Ragnar Casparsson 

---

Vårt fattiga liv

RAGNAR CASPARSSONS "VÅRT fattiga liv" är en gripande biografi som skildrar en tid präglad av arbete, kamp och förändring. Författaren tar oss med på en resa genom sin barndom och ungdom under en period då arbetarklassens liv var fyllt av utmaningar som fattigdom och rättslöshet. Genom sina minnen ger Casparsson en insiktsfull och ärlig bild av de villkor som formade honom och hans generation.

Boken utspelar sig i en tid av social förändring, där arbetarrörelsen började ta form. Casparsson beskriver hur han, tillsammans med sin far, kämpade med det hårda arbetet vid bruket och hur pennalismen var en del av vardagen. Han fångar den frustration och längtan efter förändring som präglade många unga arbetare, och hur en ny medvetenhet växte fram bland dem som ville organisera sig för bättre villkor.

Genom sina skarpa iakttagelser och personliga berättelser ger Casparsson liv åt en rad färgstarka karaktärer som spelade en viktig roll i arbetarrörelsen. Läsaren får möta både kända och mindre kända personligheter, som Emil Olovsson och Hinke Bergegren, som alla bidrog till att forma den tidens politiska landskap. Casparssons berättelse är inte bara en skildring av hans eget liv, utan också en viktig del av den kollektiva kampen för rättvisa och jämlikhet.

"Vårt fattiga liv" erbjuder en unik inblick i en svunnen tid, där läsaren får ta del av de drömmar och strider som präglade arbetarklassen. Boken är en påminnelse om att även i de svåraste omständigheterna finns det en strävan efter förändring och en tro på en bättre framtid. Ragnar Casparssons minnen är en värdefull resurs för den som vill förstå de sociala och politiska rörelser som har format vårt samhälle.

Då Ragnar Casparsson kom till världen präglades arbetarens liv ännu i stor utsträckning av fattigdom, rättslöshet och brännvin. Pojken Ragnar fick växa upp under hårt arbetsslit och karga villkor, hugga massa ved tillsammans med fadern och jobba vid bruket, där pennalism ännu var en vanlig företeelse och "uppstudsiga" arbetare, som ville organisera sig och sina kamrater fackligt, prickades i sina betyg.

Det var under den framväxande arbetarrörelsens tid, det jäste i de djupa leden och jämte socialdemokratin började revolutionära vänsterströmningar göra sig gällande, särskilt bland ungdomen. Religionens grepp över massorna var i avtagande, och intelligenta och läshungriga arbetare kastade sig över både skönlitterära och sociala radikala författare. För Ragnar började det visserligen med "Abessiniens pärla", men fortsatte betecknande nog med "Onkel Toms stuga", med Rydberg och Strindberg, Zola och Dostojevskij, Herzen och Krapotkin. Naturligtvis blev Ragnar Casparsson snart nog aktiv i arbetarrörelsen.

Läsaren får interiörer från många arbetsplatser, får en inblick i de lokala förhållandena och presenteras för många färgstarka personligheter i arbetarrörelsen och bland den tidens radikaler: Emil Olovsson, sedermera riksdagsman, Ivan Oljelund och hans bror Stefan, Erik Lindorm, frifräsaren som i tidernas fullbordan skulle hamna på högerkanten, agitatorn Gustav Svensson, den originelle Arendorff, Gustav Hedenvind-Eriksson, som med rallarkärran reste mot diktens höjder, och först och sist borgerskapets fasa, Hinke Bergegren, som i Stockholm kom att omfatta Casparsson med nästan faderligt intresse.

I denna första del av Ragnar Casparssons minnen får vi följa hans levnad från det han föddes och fram till hans deltagande i en syndikalistisk kongress i efterkrigstidens hektiska Berlin, 1921. Medryckande och med skarp iakttagelseförmåga berättar författaren om sitt livs begivenheter och om de gamla tider, som inte precis var så goda för vanligt enkelt folk, men då den nya tiden förbereddes, som skulle göra vårt fattiga liv bättre och tryggare.