Anita Nilsson 

---

Istället för rapport

ANITA NILSSONS "ISTÄLLET för rapport" är en lyrisk samling som bjuder in läsaren att utforska både det personliga och det universella. Med en bakgrund som poet och en passion för att få människor att le, skapar Nilsson en unik atmosfär där humor och allvar samexisterar.

Boken är delvis inspirerad av Nilssons egna upplevelser, där en ensam semesterresa till Las Palmas blir en utgångspunkt för reflektioner kring livet. Genom att blanda personliga berättelser med observationer av mänskliga relationer, erbjuder hon en djupare förståelse för de små stunderna som gör livet värt att leva. Hennes språk är både enkelt och djupt, vilket gör att läsaren kan relatera till de känslor och tankar som skildras.

Nilsson beskriver också sin bakgrund som barn som älskade att läsa och drömde om att bli författare. Denna passion för skrivande genomsyrar hela boken, där hon med en lättsam ton tar oss med på en resa genom hennes liv och tankar. Hennes förmåga att kombinera det personliga med det allmängiltiga gör att "Istället för rapport" blir mer än bara en samling dikter; det är en inbjudan att reflektera över våra egna liv och relationer.

Med en norrbottnisk bakgrund och en sydländsk själ, lyckas Nilsson fånga det komplexa i att vara människa. Hennes humor och optimism skapar en varm och inbjudande känsla, vilket gör att läsaren kan känna sig hemma i hennes ord.

"Istället för rapport" är en bok som inte bara underhåller, utan också väcker tankar och känslor. För den som uppskattar skönlitteratur och lyrik är denna samling ett värdefullt tillskott, där varje dikt erbjuder nya insikter och perspektiv. Med sin förmåga att fånga det mänskliga tillståndet på ett lättsamt och ändå djupt sätt, är Anita Nilsson en författare värd att upptäcka.

Om man bor i Luleå, kan man behöva en charterresa till Las Palmas om vintern. Jag skrev om en sån resa och TV köpte manuset först. Det spred sig ett leende bland dom som läste, sa dom. Bra, tänkte jag, för jag är en seriös poet och vill få folk att dra på munnen.

Halva boken "I stället för rapport" handlar alltså om en morsa som åker iväg ensam på semester. Resten rapporterar annat mänskligt, för jag är sällskaplig och gillar folk. Annat var det när jag var barn.

Då gick jag i min egen bubbla, läste böcker som jag bar hem från biblioteket i stora kassar, och blev stark. När jag var 13 år skrev jag i min dagbok: Jag vill bli författare, filmstjärna eller flygvärdinna. Och så började jag på kontor, gifte mig ung och fick två söner. Fortfarande försöker jag vara ordentlig tjänsteman på en statlig myndighet 5 timmar om dan, fast jag egentligen är tankspridd och obyråkratisk till min läggning.

När jag inte skriver, umgås, läser, jobbar, kokar palt, städar, så händer det att jag spelar korpfotboll och dansar. Förmodligen skulle jag explodera eller kvävas om jag försökte låta bli att skriva. Språket är lika fascinerande som verkligheten. Det händer att jag är avundsjuk på dom som stickar vackra tröjor i stället, mest såna där dagar när inte en vettig rad dyker upp och tanken bara stannar.

För att inte väcka familjen, sitter jag i köket på en pall och skriver på min Halda, fast lokaliserad i verkligheten med spisen bakom mig, diskbänken till vänster och skafferiet till höger. Dock försöker jag lyfta blicken en bit ovanför talltopparna.

Jag gillar att lura folk att läsa dikt. Vi är några här som gett ut konst- och diktalmanackor och Kvinnor-kan-vykort i oanade upplagor, succé. Ingenting är alltså omöjligt.

Annat karaktäristiskt: Jag är norrbottnisk med en sydländsk själ. Är jordnära med luft under fötterna. Har dåligt orienteringssinne men ser ut som om jag visste vägen. Är glad och snäll, säger barnen. Känslig och tål en hel del. Kritisk och ifrågasättande och blåögd. Humorn är min livboj och familjen mitt oumbärliga ankare.

En sak till: Jag är ofta optimistisk. Min bok kommer säkert att nå en stor publik,