Sten Selander 

---

Sven Hedin

I "SVEN HEDIN En äventyrsberättelse" bjuder Sten Selander läsaren på en fängslande skildring av en av Sveriges mest kända forskningsresande. Genom att utforska den unge Sven Hedins liv och äventyr, ger Selander en inblick i en tid präglad av upptäckarlust och mod. Hedin, som redan som ung man reste till avlägsna delar av världen, upplevde mer än många gör under en livstid.

Selander, som efterträdde Hedin i Svenska Akademin, hade länge fascinerats av sin föregångare. Trots deras olikheter, både i åsikter och livsstil, förenades de i en gemensam passion för vetenskap och upptäckter. Denna biografi är inte bara en redogörelse för Hedins prestationer, utan också en djupdykning i hans personlighet och det äventyrssinne som präglade hans liv.

Boken tar oss med på en resa genom Hedins tidiga år, där vi får följa hans strapatser i Asien. Med en blandning av fotvandring, kamelkaravaner och järnvägsresor skildrar Selander hur Hedin trotsade svårigheter och utmaningar för att nå sina mål. Berättelsen når sin kulmen när Hedin rider in i Peking 1897, en prestation som markerar en viktig milstolpe i hans liv.

Selanders arbete framstår som en helgjuten och levande bild av den unge Hedin. Genom hans ord får vi en känsla för den tidens äventyr och de känslor som drev Hedin framåt. Boken är också rikt illustrerad med teckningar som speglar Hedins konstnärliga ådra, vilket ytterligare berikar läsarens upplevelse.

För den som är intresserad av geografi, lokalhistoria och människors livsöden erbjuder "Sven Hedin: En äventyrsberättelse" en unik inblick i en fascinerande person och en tid av stora upptäckter. Selanders skildring är en hyllning till en man vars nyfikenhet och mod fortfarande inspirerar många.

Den unge Sven Hedin

Sten Selander blev Sven Hedins efterträdare på stol nr 6 i Svenska Akademin och ristade vid sitt inträde en runa över sin föregångare. Det låg redan därigenom nära tillhands att erbjuda just honom uppgiften att skriva den första utförliga biografin över den store forskningsresanden. Men i själva verket hade ämnet länge lekt honom i hågen. Även om Sten Selander och Sven Hedin i mycket, och särskilt då åsiktsmässigt, var varandras diamentrala motsatser, så var det kanske ändå mera som förenade dem. Bägge var Stockholmspojkar ur gamla kulturfamiljer, bägge hade den vetenskapliga upptäckarlidelsen och bägge bevarade livet igenom sitt pojkaktiga äventyrssinne.

Sven Hedin, som redan i tjuguårsåldern hade sett och upplevat mer än någon annan Stockholmspojke av sin generation, den unge svensken som bara för lyckan att genomföra det ingen annan hade gjort före honom, som bara för njutningen i att nå ett till synes ouppnåeligt mål envetet och totalt utan fruktan utsatte sig för de oerhördaste strapatser, mannen som efter segrar och världsrykte långt borta i Asiens öknar kunde längta efter julafton därhemma med pappa, mamma och systrar, det var en gestalt som verkligen kunde fängsla Sten Selander som själv hade upplevat lyckan att vandra okända stigar och se de naturens under, om också bara i form av en rar växt, som ingen annan hade sett före honom.

Den stora monografien blev aldrig avslutad, men just skildringen av ynglingaårens färder till sagolanden under brännande sol och i vinternätters iskalla stjärnljus, den blev färdig. Över öknar och bergskedjor går färden till fots, på kameler, på hästar, på jakar, med järnväg och tarantass. Skildringen når fram till den punkt då Hedin under sin första stora resa till det inre av Asien år 1897 rider in i Peking genom Himmelens port just där föll pennan ur Sten Selanders hand.

Sådan boken nu föreligger gör den ändå inte intrycket av fragment utan framstår som ett fullt utfört porträtt av den unge Sven Hedin. Han är också närvarande i de ypperliga teckningar som illustrerar volymen och som vittnar om det konstnärliga inslaget i den store naturvetenskapsmannens begåvning.