Kerstin Vinterhed 

---

Gustav Jonsson på Skå

I "GUSTAV JONSSON på Skå: En epok i svensk barnavård" tar Kerstin Vinterhed med läsaren på en insiktsfull resa genom ett viktigt kapitel av svensk social omsorg. Boken utforskar livet och arbetet hos Gustav Jonsson, en centralgestalt inom barnavården, och ger en djupgående inblick i den tid och de omständigheter som präglade hans liv.

Genom Vinterheds personliga och reflekterande stil framträder en bild av Jonsson som inte bara är en professionell aktör, utan även en människa med komplexa känslor och erfarenheter. Författarens egna upplevelser och relation till Jonsson ger en unik dimension till berättelsen, där vänskap och professionellt samarbete vävs samman på ett fascinerande sätt. Vinterhed beskriver hur deras relation utvecklades från en initial blyghet till en djup förståelse och gemenskap, vilket skapar en intimitet som genomsyrar hela verket.

Boken fungerar både som en biografi och en social samtidsskildring. Vinterhed belyser inte bara Jonssons liv, utan också den institutionella kontext han verkade inom, vilket ger läsaren en bredare förståelse för de utmaningar och framsteg som präglade svensk barnavård under denna epok. Genom att kombinera fakta med en hermeneutisk ansats, där inlevelse och engagemang står i fokus, lyckas Vinterhed att göra historien både informativ och gripande.

"Gustav Jonsson på Skå" är en viktig läsning för den som är intresserad av social omsorg, historia och biografier. Den erbjuder en djupare förståelse för de mänskliga aspekterna av en tid som ofta kan kännas avlägsen, men som fortfarande påverkar vår samtid. Med sin kombination av personlig berättelse och historisk analys, bjuder Vinterhed in läsaren att reflektera över hur individens livsberättelse kan spegla större samhällsförändringar.

Ett latent äktenskap

"Jag åkte snålskjuts in i Gustavs liv; min ankomst var redan förberedd. När vi träffades privat var vi redan goda samarbetspartners i yrkessammanhang. Nu blev vi vänner. Hur ser denna vänskap ut? Från början var den kanske präglad av en viss vördnad från min sida och en viss blyghet från hans. Småningom har dessa känslor vikit undan för en, som jag anar, gemensam känsla av likhet. När Gustav berättat om sitt liv, om sin uppväxt långt borta i en annan tid, en annan värld, när han berättat om sin bildningsgång, sina vänkontakter, kvinnor, äktenskap och arbete har jag känt igen mig: Samma skygghet och ängslan, samma slutenhet, samma överlägsenhet och ensamhet, samma sårbarhet. Samma politiska bottenkänsla, samma intellektuella fascination, samma läs- och arbetslust. 'Gustav och jag – vi är på ett snöre.'

Ofta, ofta har den meningen dansat genom mitt huvud efter ett samtal med Gustav. Våra möten har präglats av en fräsch förväntan som kommer den erotiska ganska nära. Det har varit noga med distansen - åter en likhet mellan oss. Vårt förhållande liknar kanske mest ett latent äktenskap präglat av oskuldsfullhetens hela brist på konflikt, besvikelse och sammanbrott. Ett latent äktenskap, alltså - är det en lyckad plattform för en biografisk-historisk avhandling? Jag tror det, därför att förhållandet rymmer så mycket nyfikenhet."

Så skriver Kerstin Vinterhed i inledningen till sitt arbete om Gustav Jonsson på Skå, en biografi som samtidigt är social samtidsskildring och svensk anstaltshistoria. Boken är fylld av fakta om 'epoken Skå'. Samtidigt bärs den i hermeneutisk anda av inlevelse och engagemang.