Hans Bjerring

---

Cephalic axial muscles of craniates and their innervations

Föreliggande bok torde vara värdefull for universitetsstuderande inom ämnet biologi samt andra utbildningslinjer som innefattar fördjupad kunskap om kraniedjurens – kraniaternas eller ryggradsdjurens – byggnad (anatomi), fosterutveckling (embryologi) och förändring genom tiden (evolution). Den kan naturligtvis också tjäna som referensskrift och källa för självstudier åt den som vill veta mer om kraniedjuren och deras närmaste släktingar lansettfiskarna. Trots att dessa djur genom alla anpassningar blivit en påfallande mångformig grupp, kallad myomerozoer, kan man i deras organisation spåra en gemensam grundplan som till en stor del utvecklats inom ett system av segmenterade strukturer. I detta arbete framläggs ett förslag till hur denna karakteristiska segmentering uppkom. Axelmuskulaturen tillhör myomerozoernas segmentala mönster och varje kroppssegment innehöll ursprungligen ett par axelmuskler. Det redogörs för dessa musklers vidare öden i den utvecklingshistoriska äldste delen av kraniatkroppen, nämligen huvudet. Dessutom avhandlas nervförsörjningen till huvudets axiala muskler som, utöver fyra sedan länge kände axomotoriska hjärnnerver, inkluderar ytterligare tre. I och med upptäckten av dessa sistnämnda blir den axomotoriska hjärnnervserien komplett, dvs. varje av huvudets segment har sin egen axomotoriska nerv. Under kraniedjurens dokumenterade utvecklingshistoria har några axelmuskler bytts ut mot skelett i samband med att hjärnskålens olika delar konsoliderades. Till följd av detta utbyte förtvinade de tillhörande axomotoriska hjärnnerverna. Dessa axelmuskler och deras nerver kan emellertid uppträda temporärt under fosterutvecklingen. En av kraniedjursgrupperna, tofsstjärtfiskar, är unik därigenom att dess hjärnskål i tinningregionen har en välutvecklad ledapparat vars rörelse påverkas av ett par långa basikranialmuskler. Var och en av dessa muskler är efter allt att döma en sammansmältning av tre axiala muskler som försörjs av axomotoriska nervtrådar tillhörande tre hjärnnerver. Avsikten med denna bok har varit att i någon mån visa, hur de olika grupperna av kraniedjur kan uppfattas som variationer på ett enda tema. Figurmaterialet har fått en viss bred eftersom en mera detaljerad information erhållas ur bildspråk än ur en löpande text enbart.

Föreliggande bok torde vara värdefull for universitetsstuderande inom ämnet biologi samt andra utbildningslinjer som innefattar fördjupad kunskap om kraniedjurens – kraniaternas eller ryggradsdjurens – byggnad (anatomi), fosterutveckling (embryologi) och förändring genom tiden (evolution). Den kan naturligtvis också tjäna som referensskrift och källa för självstudier åt den som vill veta mer om kraniedjuren och deras närmaste släktingar lansettfiskarna. Trots att dessa djur genom alla anpassningar blivit en påfallande mångformig grupp, kallad myomerozoer, kan man i deras organisation spåra en gemensam grundplan som till en stor del utvecklats inom ett system av segmenterade strukturer. I detta arbete framläggs ett förslag till hur denna karakteristiska segmentering uppkom. Axelmuskulaturen tillhör myomerozoernas segmentala mönster och varje kroppssegment innehöll ursprungligen ett par axelmuskler. Det redogörs för dessa musklers vidare öden i den utvecklingshistoriska äldste delen av kraniatkroppen, nämligen huvudet. Dessutom avhandlas nervförsörjningen till huvudets axiala muskler som, utöver fyra sedan länge kände axomotoriska hjärnnerver, inkluderar ytterligare tre. I och med upptäckten av dessa sistnämnda blir den axomotoriska hjärnnervserien komplett, dvs. varje av huvudets segment har sin egen axomotoriska nerv. Under kraniedjurens dokumenterade utvecklingshistoria har några axelmuskler bytts ut mot skelett i samband med att hjärnskålens olika delar konsoliderades. Till följd av detta utbyte förtvinade de tillhörande axomotoriska hjärnnerverna. Dessa axelmuskler och deras nerver kan emellertid uppträda temporärt under fosterutvecklingen. En av kraniedjursgrupperna, tofsstjärtfiskar, är unik därigenom att dess hjärnskål i tinningregionen har en välutvecklad ledapparat vars rörelse påverkas av ett par långa basikranialmuskler. Var och en av dessa muskler är efter allt att döma en sammansmältning av tre axiala muskler som försörjs av axomotoriska nervtrådar tillhörande tre hjärnnerver. Avsikten med denna bok har varit att i någon mån visa, hur de olika grupperna av kraniedjur kan uppfattas som variationer på ett enda tema. Figurmaterialet har fått en viss bred eftersom en mera detaljerad information erhållas ur bildspråk än ur en löpande text enbart.