Hans Kroll 

---

Ambassadör i Moskva 1958-1962

I "AMBASSADÖR I Moskva 1958-1962" bjuder Hans Kroll läsaren på en fascinerande inblick i den diplomatiska världen under en av de mest turbulenta perioderna i efterkrigshistorien. Som västtysk ambassadör i Moskva befann sig Kroll i hjärtat av ett geopolitisk spel där relationerna mellan Tyskland och Sovjetunionen var av avgörande betydelse för både europeisk och global politik.

Krolls memoarer, som bygger på hans dagboksanteckningar, erbjuder en unik och personlig skildring av hans tid i Moskva. Med en direkt och ibland provokativ stil, beskriver han sina relationer med den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov. Det är en berättelse som inte bara utforskar de politiska manövrerna, utan också Krolls strävan efter att skapa en förståelse mellan de två nationerna, i en tid när kalla kriget präglade det internationella klimatet.

Boken ger läsaren en sällsynt möjlighet att ta del av samtal och interaktioner som få utländska diplomater lyckades få till stånd. Krolls insikter och observationer ger en djupare förståelse för de komplexa relationerna mellan Sovjetunionen och Västtyskland, och hur dessa påverkade den större geopolitiken. Hans uttalande vid tillträdet som ambassadör, "Jag har inte kommit till Moskva för att äta kaviar", sätter tonen för hans aktiva och engagerade diplomatiska stil.

"Ambassadör i Moskva 1958-1962" är mer än bara en diplomatisk berättelse; det är en viktig historisk dokumentation av en tid som fortsätter att påverka vår värld idag. Krolls perspektiv är både personligt och professionellt, och hans skildringar av de politiska intrigerna och personliga relationerna erbjuder läsaren en djupare insikt i en epok av förändring och osäkerhet. För den som är intresserad av historia, politik eller diplomati är denna bok ett betydelsefullt tillskott som ger värdefulla insikter och perspektiv.

Den 8 augusti 1967 avled på ett sjukhus i Sydtyskland den sextionioårige förutvarande västtyske ambassadören i Moskva Hans Anton Kroll i en hjärtattack. In i det sista arbetade han med manuskriptet till sina memoarer: deras uppseendeväckande innehåll och temperamentsfulla form har gjort dem till en av den tyska bokmarknadens största succéer under senare år.

Det avsnitt som nu framlägges för svensk publik och som behandlar det fascinerande spelet under Krolls Moskvatid 1958-62 har stark appell direkt till oss. Ty, som kanslirådet Hans Sköld framhåller i sitt förord, »vad som än händer kommer relationerna mellan Tyskland och Sovjetunionen under överskådlig tid och oavsett nuvarande maktkombinationer att vara av avgörande betydelse inte bara för den europeiska politiken utan för världspolitiken överhuvudtaget».

Kroll är berömd för sina mycket självständiga, hans vedersakare i tyska utrikesministeriet sade självsvåldiga, ansträngningar att i Bismarcks anda bana väg för ett samförstånd mellan Sovjetunionen och Västtyskland – hela tiden med sikte på en tysk återförening och med den historiska insikten om att varje expansiv politik från Tysklands sida krävde att man hade ryggen fri mot öster.

»Jag har inte kommit till Moskva för att äta kaviar», proklamerade Kroll när han 1958 tillträdde sin post i den ryska huvudstaden. »Jag är inte någon cocktail-diplomat. Jag vill fungera som motor, inte som broms.»

I starkt subjektiva färger skildrar han sina relationer till dåvarande sovjetiske regeringschefen Chrustjev, med vilken han snart upprättade en nära personlig kontakt något som ytterst få utländska diplomater lyckades med. De på dagboksanteckningar baserade skildringarna av hans många förtroliga samtal med Chrustjev antingen i Kreml eller på dennes luxuösa lantställe vid Svarta Havet står i centrum för hans berättelse.

De ger fascinerande inblickar inte bara i de högsta sovjetkretsarnas eljest för inblickar så väl skyddade liv utan också i det inte minst för Sovjets och Tysklands grannländer betydelsefulla storpolitiska spelet.