Ekaterine Togonidze

---

I din sömn

Det är 2019. Efter en jordbävning i Tbilisi drabbas Nias och Demnas tioåriga dotter av uppgivenhetssyndrom. Nia lägger all skuld på Demna, men är lösningen så enkel som att förvägra honom rätten att träffa sin dotter och kämpa på egen hand för att ge henne livsgnistan åter? När en filmroll försätter Nia i en krävande iscensättning av flykten från Abchazien­kriget blir hon varse att traumat från Georgiens förlorade territorium lever kvar hos de som fördrevs. Var det därför Demna försummade sitt ansvar för dottern? Finns det en väg till förlåtelse genom förståelsen av de händelser som präglat honom?

I din sömn är en gripande berättelse om konsekvenserna av att leva i ett land som splittrats genom ockupationen från en stormakt. Över trehundratusen georgier blev internflyktingar under Abchazien­kriget 1992-93 och utan möjlighet att återvända har nya generationer växt upp i exilens ovisshet.

Ekaterine Togonidze (f. 1981) är författare och skådespelare. Sedan debuten 2011 har hon skrivit en rad omtyckta och prisade noveller och romaner. I din sömn som var hennes fjärde roman blev omedelbart en läsarfavorit när den utgavs i Georgien 2020.

UR BOKEN:

”Åt hela landet kommer de att dela med sig av den smärta som Nia ensam burit under det gångna halvåret, den smärta som Nia dolt i sitt hjärta och inte fullt ut kunnat visa för någon. Nia kommer att iscensätta Anas liv med den smärtan. Hon kommer att göra Anas blick djupare med sin egen sorg och tynga ner Anas steg med sin privata börda. De kommer att lägga undertexter till filmen och ta den ut i världen från festival till festival. Det kommer att berättas om krigets fasor med Nias ord; människor i olika delar av världen ska introduceras till historien om vårt förlorade territorium, vår förlo­rade generation, den smärtan kommer att bli bekant och kännbar för främmande folk; utifrån eländet i en enda kropp och själ kommer de säga att krig är en oändlig fasa, att kriget inte tar slut för att regeringschefer undertecknar några papper och tjänstemän förklarar stridigheterna avslutade och en order om eldupphör utfärdas. Ett krig dödar inte bara de som ingår i statistiken över avlidna, utan också de namnlösa vars kroppar legat oigenkännliga på slagfältet eller som dött av hunger, törst, frost och rädsla under flykten. Ett krig är mycket större, mycket mer. Det visar sig att av hundra mammor som tvingas in på ett brännhett golv, kommer alla hundra, galna av smärta, släppa sina bebisar och ställa sig på dem för att rädda sig själva, för att slippa dö?…”