Kerstin von Seth

---

Vrakspillror

Baksidestext: En självbiografisk roman som skildrar ett liv fyllt av hemligheter och gåtor och till och med lögner kring den verkliga orsaken till varför pappans fartyg sades ha förlist. Den är en spännande och intressant tidsdokumentation som tar en tillbaka till efterkrigstidens Malmö och det Sovjetstyrda Polen. Författaren skildrar med säker berättarröst mammans kamp för att klara ekonomin. Uppväxten tillsammans med systrarna, med nyckel runt halsen och en tillvaro med skolaga och utsatthet, men också kärleken till naturen. Hennes forskning kring varför fadern och mer än hundra svenska sjömän försvann efter besök i sovjetiska östersjöhamnar leder henne slutligen till Krigsarkivet.

Jag gick fram och såg ner på gatan. En man gick baklänges ut från huset och såg oavbrutet upp mot vår nya lägenhet på fjärde våningen. Till slut stod han på trottoaren framför huset mittemot. Hela tiden stirrade han upp mot mig. Jag slogs av att han var omodernt klädd. Hatt, det hade männen inte längre, lång trenchcoat med skärpet hårt åtdraget. Han såg ut som Humphrey Bogart, som jag sett på bio. "Vem är det?" ropar mamma. "En karl, känner inte igen honom", sa jag. "Dra för gardinerna, det är väl en kund till den förra hyresgästen". Jag gjorde som hon sa och tänkte inte mer på saken, men nu när jag vet att fars öde kunde ha varit ett annat än vi visste då, har jag tänkt på det här ögonblicket många gånger. Varför sprang jag inte ner och frågade efter mannens ärende den gången. Vem vet, kanske var det en budbärare från andra sidan järnridån?