Jean-Luc Hennig

---

Stjärtens historia

FOLK TALAR INTE tillräckligt mycket om stjärten, men förtalar den desto mer, och förödmjukar den. Och glömmer avslutningsvis bort den. Många påstår att den är en del av vår anatomi som det inte finns någon rimlig anledning att uppmärksamma. Även om de inte rätt och slätt föraktar den så utsätter de den för slippriga skämt och nedsättande lustigheter. Det sker oftast på kvinnornas bekostnad eftersom de har stjärtar. Och på bögarnas eftersom de använder sig av dem. Andra människor tycks nöjda med att sitta på dem.

Stjärtens historia visar att stjärten faktiskt är något av det mest misskända i världen. Jean-Luc Hennig ger oss här en kulturhistorisk översikt över sätten att uppfatta och avbilda stjärten under tidernas lopp. Han gör det med hjälp av avslöjande textcitat och beskrivningar av skulpturer och målningar från flydda tider. Han diskuterar antikens idealstjärt, Florensmålarnas stjärtar, libertinernas sedeslösa arslen, 1800-talets rättsmedicins hemska otuktshål och dagens reklamrövar. Efteråt lämnas läsaren road och rodnande av att ha fått veta vilken stor plats stjärten tagit i historien.

Jean-Luc Hennig räknas till Frankrikes mest lästa, och översatta författare. Han har kallats för århundradets Balzac för sina uppseendeväckande essäer och romaner. Bland dessa Morgue (Bårhus, 1979), Le Voyeur (1981), Lettre ouverte aux Suisses, si bons, si gros, si tristes (Öppet brev till de så goda, grova och ledsna schweizarna, 1991), Dictionnaire littéraire et érotique des fruits et légumes (Litterärt och erotiskt frukt- och grönsakslexikon, 1994) och Beauté de la poussière (Stoftets skönhet, 2002). Hans senaste bok från 2003 är en biografi över den latinske poeten Marcus Valerius Martialis.

Folk talar inte tillräckligt mycket om stjärten, men förtalar den desto mer, och förödmjukar den. Och glömmer avslutningsvis bort den. Många påstår att den är en del av vår anatomi som det inte finns någon rimlig anledning att uppmärksamma. Även om de inte rätt och slätt föraktar den så utsätter de den för slippriga skämt och nedsättande lustigheter. Det sker oftast på kvinnornas bekostnad eftersom de har stjärtar. Och på bögarnas eftersom de använder sig av dem. Andra människor tycks nöjda med att sitta på dem. Stjärtens historia visar att stjärten faktiskt är något av det mest misskända i världen. Jean-Luc Hennig ger oss här en kulturhistorisk översikt över sätten att uppfatta och avbilda stjärten under tidernas lopp. Han gör det med hjälp av avslöjande textcitat och beskrivningar av skulpturer och målningar från flydda tider. Han diskuterar antikens idealstjärt, Florensmålarnas stjärtar, libertinernas sedeslösa arslen, 1800-talets rättsmedicins hemska otuktshål och dagens reklamrövar. Efteråt lämnas läsaren road och rodnande av att ha fått veta vilken stor plats stjärten tagit i historien. Jean-Luc Hennig räknas till Frankrikes mest lästa, och översatta författare. Han har kallats för århundradets Balzac för sina uppseendeväckande essäer och romaner. Bland dessa Morgue (Bårhus, 1979), Le Voyeur (1981), Lettre ouverte aux Suisses, si bons, si gros, si tristes (Öppet brev till de så goda, grova och ledsna schweizarna, 1991), Dictionnaire littéraire et érotique des fruits et légumes (Litterärt och erotiskt frukt- och grönsakslexikon, 1994) och Beauté de la poussière (Stoftets skönhet, 2002). Hans senaste bok från 2003 är en biografi över den latinske poeten Marcus Valerius Martialis.