Anders Björnsson 

---

Generationen utan uppdrag

I "GENERATIONEN UTAN uppdrag: Politiska journaler" utforskar Anders Björnsson den politiska kulturen i Sverige och reflekterar över sin egen generation, femtiotalisterna. Boken ger en insiktsfull analys av hur Sverige har halkat efter ekonomiskt och befinner sig i en politisk kris, där partistaten har uttömt sina resurser och parlamentarismen har förlorat sin funktion.

Genom dagbokssärfrån det senaste året ställer Björnsson en skarp diagnos på den rådande situationen. Han belyser hur anonyma ämbetsmän tar över politiska roller och hur misslyckade politiker blir ämbetsmän. Denna cirkel av ansvarslöshet och brist på politisk debatt skapar en oroande bild av det svenska samhället.

Författaren argumenterar för att hans generation, som kom till insikt kring 1970, har ställt så höga krav på sitt politiska deltagande att de i praktiken har avstått från det. Den självutnämnda eliten har missat att förstå att det politiska handlandet är avgörande för att definiera vad som är moraliskt rätt och fel.

Björnsson kritiserar den frivilliga avskärmningen från det politiska ansvaret, vilket har lett till en djup skuld gentemot den nuvarande generationens förakt för politik och politiker. Genom att sätta fokus på dessa frågor väcker han viktiga tankar om medborgarskap och ansvar.

"Generationen utan uppdrag" är en tankeväckande och provokativ bok som utmanar läsaren att reflektera över sin egen roll i det politiska landskapet. Med Björnssons skarpa penna får vi en inblick i de komplexa relationerna mellan politik, moral och medborgarskap i dagens Sverige.

Sverige har halkat efter ekonomiskt i välfärdsligan under de senaste tre decennierna, det visar de flesta jämförelser med konkurrensnationerna. Men landet befinner sig också i en politisk kris – partistaten har uttömt sina resurser, anonyma ämbetsmän blir politiker och misslyckade politiker blir ämbetsmän, parlamentarismen har upphört att fungera och idédebatten ligger för fäfot. Anders Björnsson, publicist och historiker, ställer i sin bok Generationen utan uppdrag en diagnos på den politiska kulturen i Sverige. Han gör det i form av dagbokssärfrån det senaste året. De formar sig också till en uppgörelse med den politiska ansvarslöshet som utmärker hans egen generation, den som kom till insikt och medvetande åren kring 1970, när den politiska krisen inleddes. Den ställde villkor för sitt deltagande, så höga att de bara kunde uppfyllas av en moralisk – självutnämnd – elit. Den insåg inte att det politiska handlandet avgör vad som är moraliskt rätt och fel. Frivilligt ställde den sig vid sidan av, blev utan uppdrag av alldeles egen kraft. Den svek därmed sitt medborgerliga ansvar och den har en djup skuld till vår tids förakt för politik och för alla föraktliga politiker.