Stanisław Lem 

---

Det höga slottet

STANISŁAW LEM, EN av Polens mest kända författare, tar oss med på en resa tillbaka till sin barndom i "Det höga slottet: Boken om min barndom". Genom en detaljerad och nostalgisk skildring av livet i Lwow mellan de två världskrigen, ger han läsaren en unik inblick i hur en ung pojke upplever och erövrar sin omvärld. Boken fungerar som en självbiografi, där Lem utforskar minnen som är både klara och svårfångade, vilket skapar en fascinerande dynamik mellan barndomens oskuld och vuxenlivets reflektioner.

I "Det höga slottet" förenas barndomsminnen med vuxeninsikter, vilket ger en djupare förståelse för hur minnen formar vår identitet. Lem beskriver sin kamp för att återskapa dessa minnen, en process som ibland känns som att regissera en dröm. Han visar hur minnen kan vara både tydliga och flyktiga, och hur de kan påverka våra liv på sätt vi kanske inte alltid förstår. Denna kamp blir en central del av berättelsen och ger läsaren en känsla av att vara delaktig i Lems inre värld.

Boken handlar inte bara om personliga minnen, utan också om minnets väsen och dess betydelse för människan. Lem använder en metafor där minnet beskrivs som en häst som drar vagnen av vårt liv. Denna insikt om minnets makt och dess roll i att forma vår verklighet gör "Det höga slottet" till en tankeväckande läsning för alla som funderar över sin egen historia och identitet.

Genom att återvända till Lwow i Lems sällskap får vi inte bara en känsla för platsen utan också för de kulturella och historiska kontexter som formade honom som författare. Boken erbjuder en djupare förståelse för hans litterära produktion och de motiv som genomsyrar hans verk.

"Det höga slottet" är mer än bara en barndomsskildring; det är en reflektion över livet självt och en inbjudan till läsaren att utforska sina egna minnen och identitet. Med sin kloka och insiktsfulla prosa, bjuder Stanisław Lem in oss att tänka efter och känna, vilket gör denna bok till en betydelsefull del av den slaviska litteraturhistorien.

Stanisław Lem föddes 1921 i den gamla polska kulturstaden Lwow. Här växte han upp och tillbringade sin ungdom tills andra världskriget tvingade honom att flytta till Kraków.

Det höga slottet är en oerhört detaljtrogen barndomsskildring om livet i Lwow mellan de två världskrigen. Boken är ett försök till självbiografi. Den är bara ett försök, för Stanisław Lem kan inte återskapa minnesbilderna av sin uppväxttid så tydligt som han önskar. Han tvingas regissera, forma om och till slut överge sig själv. Det är inte tal om några drastiska lögner eller att förvanska – det bara blir så av sig självt, oavsiktligt.

Stanislaw Lems sökande i minnet formar sig till en kamp. Allt finns där inom honom, en outsinlig mängd av minnen. Men otillgängliga. Bara i drömmen, i sömnens medvetslöshet, kan de plötsligt framstå konkret och fullständigt klara. Men över drömmar kan ingen råda.

Vid sidan av de fritt utformade barndomsminnena är Det höga slottet en bok om minnets väsen och natur. Om minnet som en själv. ständig kraft, som makt i en människas liv. Minnet, säger Lem, är som den andra hästen för vagnen, "vi drar inte jämnt, men vi drar samma vagn".

Den som vill orientera sig i Stanislaw Lems väldiga produktion gör klokt i att återvända till Lwow i hans sällskap. Det höga slottet erbjuder ett utsiktstorn, rest i barndomen. Vår kunskap om villkoren för hans skrivande ökar. om hans motivkretsar och övertygelser, och kanske det till och med är möjligt att lista ut varför han övergav läkarens roll och sökte sig till författarens,