Zaharia Stancu 

---

Costandina

ZAHARIA STANCUS ROMAN "Costandina" tar med läsaren på en djupgående resa in i en värld som vid första anblick kan verka avlägsen, men som i grunden handlar om universella teman som kamp, överlevnad och människans relation till jorden. I denna skönlitterära berättelse får vi möta Costandina, en utarmad bondkvinna vars liv präglas av en outtröttlig strävan efter sin rättmätiga del av familjens mark.

Berättelsen utspelar sig i en miljö där jorden har en central betydelse. Costandinas kamp för att återfå sin andel av den steniga och magra jorden blir en symbol för hennes livskamp. Trots att hon bor med sin man och tre barn i en annan by, är hon ständigt på väg tillbaka till sitt föräldrahem. Hennes besök är fyllda av både fysisk och emotionell smärta, där hon gång på gång möter motstånd från sin man och sin familj. Med ett starkt fokus på hennes uthållighet och beslutsamhet, belyser Stancu hur djupt rotad kärleken till jorden är för dem som lever av den.

Stancus prosa är både poetisk och brutal, vilket skapar en stark kontrast mellan den vackra naturen och de svåra livsomständigheterna som Costandina och hennes familj står inför. Genom att utforska teman som våld, kärlek och familjeband, ger författaren en nyanserad bild av människors liv i en jordbrukssamhälle. Berättelsen är inte bara en skildring av en kvinnas kamp, utan också en kommentar på den mänskliga naturens komplexitet och den dårskap som ibland präglar våra relationer.

"Costandina" är en roman som bär på en omisskännlig doft av jord och livets realiteter. Den är en inbjudan till att reflektera över våra egna relationer till det som är grundläggande för vår existens. Stancus förmåga att väva samman det personliga med det universella gör denna bok till en läsvärd upplevelse för den som söker djup och insikt i mänskliga erfarenheter.

I den här romanen stiger läsaren direkt in i en värld som ytligt sett kan te sig väldigt avlägsen vår egen. Men avståndet är mindre än vad man vid första anblicken föreställer sig. Som i alla Stancus romaner finns det många bottnar.

Den utarmade bondkvinnan Costandina kommer gång efter annan tillbaka till sitt hem. Hennes ärende är ständigt ett och detsamma. Hon vill ha jord, en bit av den så viktiga jorden. Outtröttligt och högljutt kräver hon sin rättmätiga andel av familjens steniga och magra jord. Hon bor nu med make och tre barn i en annan by, men ändå kommer hon i regn och rusk vandrande över fälten för att begära sin andel av familjens mark. Hennes man misshandlar henne rått för att hon inte redan sett till att få den mark hon är berättigad till. Hennes syskon och anförvanter i föräldrahemmet slår henne, skäller på henne för allt, men Costandina ger sig inte. Hon har ju inget val — återvänder hon ännu en gång till sin man utan jord slår han ihjäl henne. Och hon älskar honom trots allt — hellre låter hon sig då misshandlas till döds av syskon och föräldrar.

Zaharia Stancu spinner sin berättelse kring denna historia, och han gör det som bara han är mäktig. Hela den koncentrerade romanen är genomsyrad av den oerhörda betydelse jorden tillmäts i böndernas värld. Men här existerar också en verklighet till brädden fylld av människors dårskap, envishet och fixeringar. Mullen finns även i själva människorna, hela denna berättelse bär en omisskännlig doft av jord.