Erik Müller 

---

Fuga

I ERIK MÜLLERS roman "Fuga" får vi följa den komplexa och känsliga judepojken Jan Uller, vars kamp för att hitta sin plats i en turbulent värld är både gripande och tankeväckande. Med en bakgrund i en burgen stockholmsmiljö under tidigt 1900-tal utforskar romanen djupgående teman som identitet, familj och sociala klyftor.

Müller bjuder på en rik och nyanserad skildring av Jans liv, där hans konstnärliga begåvning blir en väg till frihet i en tillvaro som präglas av sårbarhet och motstånd. Genom Jans ögon får vi en inblick i en förgången tid, där klassmotsättningar och personliga konflikter är centrala. Berättelsen är fylld av starka karaktärer, bland annat den sinnessjuka Pia, vars komplexitet och mänsklighet framställs med en varsamhet och medkänsla som fördjupar läsarens förståelse.

Müllers språk är både poetiskt och precist, med en stil som väcker känslor och tankar. Romanens själsanalys fungerar som en drillborr, som tränger djupt in i människans psyke och skapar en text som vibrerar av livsvisdom och humor. Genom att utforska minnets djup och de påfrestningar som livet medför, ger "Fuga" oss en levnadskonst präglad av kärlek och hopp.

Denna roman är en inbjudan till reflektion över hur vi formar våra liv och identiteter, och hur vår barndom påverkar oss genom hela livet. Erik Müllers "Fuga" är ett verk som inte bara underhåller, utan också utmanar läsaren att tänka djupare kring de frågor som berör oss alla.

"Gårdagar, vad gjorde ni av oss? Jag är en i den stora skara som kräver ett helt liv för att tvätta av sig sin barndom. Eller göra den till min.

Mänskor som jag borde ha begåvats med två liv: ett för att skaffa sig kunskap, ett annat för att använda sig av den.

Jag hinner inte med."

Jan Uller i FUGA

Erik Müllers roman FUGA utgör ett originellt verk vilket oavlåtligt fängslar läsaren – tematiskt, psykologiskt, stilistiskt.

I mittfältet står den både överkänslige och klarögt iakttagande judepojken Jan Uller, vars trotsiga kamp för oberoende gör allting sårigt och svårt för honom. Hans möjlighet till frihet ligger i den solklara konstnärliga begåvningen. Spelet mellan honom och hans omgivning klingar rikt och skiftar starkt.

Jans familj och släkt i en burgen stockholmsmiljö under detta århundrades första hälft skildras i skarpladdade scener. Flera av gestalterna – särskilt den sinnessjuka Pia – griper genom den förening av varsamhet, medkänsla och öppenhet, varmed författaren tecknar dem. Den judiska kultur som de är en del av verkar inte exotisk utan som en förhöjd mänsklighet av egenartat kynne. I FUGA återuppväckes emellertid en helt förgången värld – ett Sverige med hårda klassmotsättningar och många slags brytningar, socialt betingade och personligt präglade.

Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar – en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken.

Hans Granlid