Bengt Ek 

---

Hos morfar i Getapulien

I "HOS MORFAR i Getapulien" tar Bengt Ek med läsaren på en nostalgisk resa tillbaka till barndomens dofter och minnen. Med en inledning som fångar essensen av uppväxtens intryck, skriver Ek: "En barndom utan dofter är ingen barndom." Denna insikt sätter tonen för en berättelse som utforskar livet i Småland under efterkrigstiden, genom ögonen på två tyska pojkar som får tillbringa tid hos sina svenska morföräldrar.

Berättelsen utspelar sig i den pittoreska men utmanande miljön av Getapulien, ett område som fått sitt namn tack vare sin fattigdom och det stora antalet getter. Här får vi ta del av pojkarnas upplevelser i en värld som, trots sina svårigheter, bär på en sällsam skönhet. Ek skildrar miljön och människorna med en sådan detaljrikedom att läsaren nästan kan känna dofterna och höra ljuden från den svenska landsbygden.

Genom att blanda verklighet med barndomsfantasi, lyckas Ek fånga en känsla av både nostalgi och glädje. Berättelsen är inte bara en skildring av barndom, utan också en reflektion över hur minnen formas och hur de kan lysa upp även de mörkaste stunder. Idyllen som målas upp har sina skavanker, men det är just dessa kontraster som gör berättelsen så gripande.

"Hos morfar i Getapulien" är en bok som väcker tankar och känslor, och ger läsaren en djupare förståelse för hur barndomserfarenheter kan påverka en livssyn. Bengt Eks förmåga att skildra det vardagliga med en poetisk ton gör denna bok till en läsvärd upplevelse för alla som uppskattar skönlitteratur med rötter i det svenska landskapet och en stark känsla för människors livsvillkor.

Detta är en av de böcker som valdes för publicering i Bra Böckers berättartävling 1979

HOS MORFAR I GETAPULIEN

"En barndom utan dofter är ingen barndom. Vi luktade oss fram genom hela det långa bondeåret..."

"Vi" är två tyska pojkar som efter första världskriget får komma till sina svenska morföräldrar i den del av Småland som kallats Getapulien därför att där var så fattigt och fanns så mycket getter.

Mörkaste Småland, alltså. Icke! Det vilar ett ljusskimmer över dessa barndomsminnen, fast de speglar en klarögt iakttagen och handfast verklighet. Författaren har målat upp miljö och människor så att man känner att precis så här måste det ha varit. Idyllen hade sina skavanker och kornen kunde vara grova i folkets mun. Ändå är berättelsen om de två pojkarnas upplevelser genomlyst av ett slags paradisisk lycka som griper om hjärtat.