Sven Olov Karlsson

---

Bygdedjuret

”Å, vilken helt oemotståndlig pärla till roman! I denna charmiga, autofiktiva berättelse berättar Sven Olov Karlsson med humor och värme om hur han blev författare … . Det här är en ljuvlig, stilfullt berättad historia om att hitta hem – i världen och sig själv.”

Yukiko Duke, Vi Läser

....................................................................

Var inte rädd. Det är en solskenshistoria.

Så inleder berättaren Sven Olov den här romanen om sitt liv. Tror vi honom?

I ungdomen inträffade ibland oförklarliga blackouter. Numera mitt i livet sker det ideligen, han mörkar dem med komihåglappar och vägbeskrivningar, undanflykter och vita lögner. Måste allt oftare gissa var han har varit eller vart han ska. Han är där, och inte där. Äger böcker som han inte minns att han skrivit, möter en främling på tunnelbanan som påstår att de är gamla vänner; tillvaron börjar bli lika otäckt vag som det där urgamla ryktet om en hemlig skatt gömd i barndomsbyn.

På den platsen börjar det för övrigt, att vara pojke på en bondgård i utförsbacke. Med en fjär, tröttkörd mamma och en alltmer excentrisk lillebror. Där barndomens vinterskarpa stjärnhimmel fick tanken att svindla. Vaknätterna var ett förebud, en tråd mellan två punkter i ett liv.

Senare den ensamma resan bort från Västmanland. Svetsandet, skrivandet, smärtan, slitet, sömnlösheten. Fram växer en sjungande, kärv och rolig roman om att bli konstnär, om att arbeta, misslyckas, älska. Om att hela livet försöka lämna eller tämja Bygdedjuret.

....................................................................

”Bygdedjuret är en på alla sätt rik roman: rik på ord, men också på insikt, värme och varsamhet. Det är en berättelse om en by och en familj som, oavsett hur tjock den fiktiva fernissan nu är, framträder i all sin komplexitet. Ett stort hjärta bultar inuti Bygdedjuret.”

Therese Eriksson, Svenska Dagbladet

”Bygdedjuret är en av de mest underhållande svenska romaner jag har läst. Karlssons kavata prosa är rapp och lakoniskt galghumoristisk.”

Oscar Westerholm, Göteborgs-Posten

”Det är en intim och självutlämnande roman. Karlsson har valt att berätta i tredje person, förmodligen för att upprätthålla distansen till det som har skavt, molat och jävlats i kropp och själ sedan de allra tidigaste åren … En stark och rik roman av en författare som både har – gissar jag – och förtjänar en bred läsekrets. Sven Olov Karlsson bultar fram sitt liv med en prosa som ständigt letar sig överraskande vägar över stock och sten.”

Jonas Thente, Dagens Nyheter

”en underbart rik, ångestladdad, sorglustig och fartfylld roman som jag sträckläser med stigande puls … Karlsson skriver fram barndomens landskap med nerv och precision och en bildrik prosa som gör att mörkret aldrig blir becksvart. Det finns heller ingenting av putslustig skröna över berättelsen om bylivet: Människorna är människor även om de är udda.”

Oline Stig, Sydsvenskan

”Den som har läst författaren förut kommer också att känna igen sig i romanens första och mycket fina del, utspelande sig kring det

västmanländska småbruk där han växte upp. … Läst som memoarbok kan Bygdedjuret påminna om PO Enquists Ett annat liv, särskilt som den är berättad i tredje person och handlar om en bygdens son som erövrar litteraturen och huvudstaden, eller i alla fall Bagarmossen. ”

Petter Lindgren, Expressen

”en omfattande och imponerande roman … det är en myllrande och underhållande berättelse skriven på ett mustigt sätt med många minnesvärda scener. Allvar och komik varvas. Landsbygden och dess människor skildras i mörka toner.”

Jonas Herrlin, 4 av 5 BTJ