Emes Olsson

---

Som en solörn

I "SOM EN solörn: Bilder ur Unga örnars historia" erbjuder Emes Olsson en insiktsfull och engagerande krönika som utforskar Arbetarrörelsens barnorganisation Unga Örnars utveckling och betydelse genom fem decennier. Boken, som publicerades i samband med organisationens 50-årsjubileum, ger läsaren en djupare förståelse för hur Unga Örnars arbete har format synen på barn och ungdomar i Sverige.

Olsson, som har en lång koppling till Unga Örnars verksamhet, tar oss med på en resa som sträcker sig från organisationens tidiga dagar, där den syftade till att erbjuda en alternativ väg för barn jämfört med kyrkans söndagsskolor och scoutrörelsen, till dagens utmaningar i att säkerställa att barns behov av både lek och allvar tillgodoses i ett förändrat välfärdssamhälle. Berättelsen är inte bara en historisk redogörelse; den är också en reflektion över de värderingar och åskådningar som har präglat Unga Örnars arbete genom åren.

Genom att kombinera personliga anekdoter med bredare samhällsperspektiv, ger Olsson läsaren en roande och tankeväckande inblick i hur organisationen har bidragit till att forma en trygg och stimulerande miljö för barn och ungdomar. Boken är därmed en viktig resurs för den som är intresserad av politik, samhälle och de förändringar som har påverkat barn och ungdomars livsvillkor i Sverige.

"Som en solörn" är en rekommenderad läsning för alla som vill förstå mer om Unga Örnars historia och dess roll i det svenska samhälle som helhet. Olsson lyckas på ett skickligt sätt väva samman det personliga med det kollektiva, vilket gör att boken tilltalar både de som har en personlig koppling till organisationen och de som är intresserade av barnrättsfrågor och sociala förändringar.

Arbetarrörelsens barnorganisation Unga Örnar blir den 7 november 1981 femtio år. Till detta jubileum har Emes Olsson, en tid vice ordförande och en av grundarna till Unga Örnars vänner, skrivit en krönika över Unga Örnars framväxt och femtioåriga arbete.

Det har blivit en roande berättelse som inte bara tar upp fest och vardag i organisationsbygget, utan också ger insiktsfulla tidsbilder av hur synen på barn och ungdom skiftat över åren. Från början gällde det att bilda en motvikt till kyrkans söndagsskolor och scoutrörelsens fritidsverksamhet. Och i dag gäller det att se till att barns behov av lek och allvar inte sätts på undantag i välfärdssamhället. Det är om denna femtioåriga fostrargärning krönikan handlar.