Maria Heintz

---

Alla är ju med alla...

SOCIAL INTERAKTION SKER ofta i grupper. För barn är skolklassen en grupp de dagligen interagerar i. Skolklassen och den sociala interaktion som sker i skolan har stor betydelse för barns välmående och framtida sociala interaktioner. Lärarna i skolan har därför i uppdrag att arbeta med barns sociala samspel och mot kränkande behandling. Avhandlingens övergripande syfte att öka förståelsen för barns kamratskapande gruppinteraktioner är av stor betydelse i detta hänseende. Syftet med avhandlingen är att utifrån barns interaktion i, och beskrivningar av, skolklassen och kompisgrupper inom skolklassen öka kunskapen om vad som sker mellan barn i de grupprocesser som uppkommer när barn interagerar inom ramen för skolan. Följande forskningsfrågor har styrt arbetet: (a) Hur interagerar barn i en skolklass? (b) Hur beskriver barn samspelet med varandra? (c) Hur förhåller sig barnens interaktion till skolans formella organisering?Det empiriska materialet samlades in utifrån en etnografisk ansats. Flera olika kvalitativa metoder användes: deltagande observationer, individuella intervjuer samt fokusgruppsintervjuer. De deltagande observationerna gjordes i en skolklass i årskurs fyra som bestod av 23 barn i 10-11 års ålder. Barnen observerades och intervjuades, både individuellt och i fokusgrupper, under ett skolår (2011-2012). Också de båda klasslärarna intervjuades. Analysen utgick från ett interaktionistiskt perspektiv där Randall Collins teori om interaktionsritualkedjor har kombinerats med gruppsykologiska begrepp såsom normer, konformitet och gruppkänslor. Resultaten visar att barns interaktioner, tolkade som kamratskapande grupprocesser, består av interaktionsritualkedjor. Dessa interaktionskedjor påverkar både hur samspelet mellan barnen ser ut och hur samspelet mellan barnen och skolans formella organisering tar sig uttryck. Genom den emotionella energi som skapas i barnens interaktionsritualer uppstår olika typer av gemenskap. I storgruppsinteraktioner uppkommer en gemenskap med klasskompisar och en känsla av tillhörighet till skolklassen som helhet. I smågruppsinteraktioner uppkommer däremot en gemenskap och känsla av samhörighet med kompisarna i lekgruppen. Resultaten visar att dessa två typer av gemenskaper påverkar lärarens arbete med barnens sociala interaktion i skolan. Å ena sidan tycks barnen integrera skolnormen "alla får vara med" i sina storgruppsinteraktioner. Å andra sidan tycks barnen söka känslan av samhörighet och den emotionella energi som smågruppsinteraktionerna genererar. Detta, i sin tur, skapar en spänning mellan barns interaktioner och skolans formella organisation.

Interaktion sker ofta i grupper. En grupp barn förväntas vara i dagligen är skolklassen. I dagens samhälle är skolan den enda tvingande arenan som finns kvar. Vad händer när skolan sätter samman barn till en skolklass och sedan förväntar sig att alla ska vara kompisar med alla? Vilka kamratskapande grupprocesser sker inom en skolklass? Hur påverkar dessa grupprocesser skolans arbete med värdegrund och mot kränkande behandling? Avhandlingen undersöker barns sociala samspel inom ramen för skolan som fysisk plats, samhällelig institution och social arena med stöd i ett interaktionistiskt grupperspektiv. Ett resultat från studien är att rastlekar i olika typer av grupper genererar olika former av emotionell energi. Emotionella energier fokuserar, intensifierar och överför känslor från en situation till nästa. Därför påverkar barns samspel på skolgården även deras samspel i andra kontexter såsom i klassrummet eller i matsalen. Detta påverkar lärarnas arbete med att ena skolklassen och få ett gott arbetsklimat. Maria Heintz är socionom och har tidigare arbetat som skolkurator. I denna avhandling belyser hon en av de frågor hon återkom till i sitt praktiska arbete. Kan alla vara kompisar med alla?