Boris Pahor

---

På kant med våren

PÅ KANT MED våren handlar om en slovensk överlevare från andra världskrigets koncentrationsläger som återhämtar sig på ett sanatorium strax utanför Paris tillsammans med andra överlevare. Han hindras i sin återhämtning av starka känslor av skuld - varför överlevde just han? På sanatoriet möter han en sjuksköterska, som innan hon utbildade sig till sjuksköterska var ansvarig för sanatoriets bibliotek. Den kärlek som väcks till liv mellan dem blir avgörande för bådas personliga mognad och tillväxt, hon har nämligen också ett mörkt förflutet. Det är ingen enkel väg för någon av dem, de inre konflikterna drar dem hela tiden tillbaka in i mörkret. Den natursköna omgivningen och det goda humöret hos många av överlevarna på sanatoriet ger tillsammans med den spirande kärleken livslusten näring och för dem till sist samman som medvetna människor.

För att återge de psykologiska processer som huvudpersonen genomgår använder författaren ett rikt och djärvt bildspråk, där naturen spelar en stor roll.

Författaren Boris Pahor satt själv i fyra koncentrationsläger under andra världskriget. Det sista var Bergen-Belsen. Han blev satt i koncentrationsläger för att han var intellektuell och oppositionell, först mot fascisterna och därefter nazisterna i sin hemstad Trieste. De lägerfångar som togs tillfånga för att de var intellektuella och oppositionella är en förbisedd grupp i de mest kända skildringarna från andra världskriget och koncentrationslägren. Boris Pahor har skildrat sina upplevelser från koncentrationslägren i romanen Nekropol, som gavs ut 1967 på slovenska och 2013 på svenska på Celanders förlag i översättning av Morgan Nilsson.

I maj 1945 kommer Radko Suban till Paris tillsammans med andra överlevande från de nazistiska koncentrationslägren och tas in på ett sanatorium för att återhämta sig. Där möter han Arlette, som är sjuksköterska och före detta bibliotekarie. För honom förkroppsligar hon framtiden, kärleken och livet. Kärleken blir en väg ut ur hans själsliga förlamning men förhållandet kompliceras både av hennes mörka erfarenheter och av hans splittrade syn på livet, där lägervistelserna ständigt gör sig påminda och drar ner honom i ett bråddjupt mörker. Hans sinnesstämning pendlar som en temperaturkurva i april, med höga toppar och avgrundsdjupa dalar. Han är märkt av sina erfarenheter och återkomsten till livet blir en ständig kamp.

Boris Pahor (1913-2022) betraktas idag allmänt som en av 1900-talets viktigaste slovenska författare. Han är kanske mest känd för skildringen av sin tid i olika koncentrationsläger (”Nekropol”, Celanders 2013) men själv lär han ha betraktat ”På kant med våren” som sitt främsta verk, där han också låter sin poetiska ådra komma till uttryck genom ett rikt bildspråk. Pahor tillhörde den slovenska minoriteten i Italien och upplevde redan som mycket ung hur de italienska fascisterna brände ner det slovenska kulturhuset i Trieste 1920. Efter att ha publicerat ett par artiklar i den underjordiska pressen greps han av Gestapo i januari 1944 och kom att tillbringa resten av kriget i olika läger.