Ulla B. Ericsson

---

En helt vanlig familj

I ULLA B Ericsons roman "En helt vanlig familj" får läsaren följa Ada, en manusförfattare vars liv och arbete ställs på sin spets när hennes filmmanus refuseras av en producent som också är hennes älskare. Berättelsen tar oss med på en resa genom komplexa relationer och aktuella samhällsfrågor, där Ada kämpar för att skapa en berättelse som speglar verkligheten, trots producentens krav på en idyllisk framställning av en familj.

Boken utforskar teman som moderskap och genus, och genom Adas karaktärer belyser den olika perspektiv på dessa ämnen. En symbolisk ruin, som fungerar som en plats för eftertanke och sammanträffanden, blir en central punkt i berättelsen. Här får vi se hur karaktärerna konfronterar sina livsval och hur deras historier flätas samman.

Ericson skapar en fängslande berättelse som väcker frågor om vad som verkligen definierar en "vanlig" familj. Genom att låta händelser som ofta förblir osynliga i den offentliga diskursen ta plats, ger hon röst åt de utmaningar och dilemman som många står inför. Romanens struktur, med sina upptrappningar och förlösningar, håller läsaren engagerad och nyfiken på hur Adas resa kommer att utvecklas.

"En helt vanlig familj" är en insiktsfull och tankeväckande roman som inte bara underhåller, utan också erbjuder en djupare förståelse för de komplexa relationer och livsval som formar vår tillvaro. Ulla B. Ericsons förmåga att väva samman personliga berättelser med bredare sociala frågor gör denna bok till en läsvärd och relevant upplevelse för alla som är intresserade av modern skönlitteratur.

Ada som skrivit ett filmmanus får det refuserat av producenten, som hon också har ett förhållande med trots att han är gift. Adas manus handlar om sådant som händer och som man dagligen läser om i tidningen som t ex våldtäkter, pedofiler, tonårsgraviditeter med barn som adopteras bort, barn med funktionshinder, eller att få en hjärtinfarkt just när man gått i pension och ska börja ett nytt roligt liv och så vidare. Men det gillar alltså inte producenten. Han tycker att filmen ska handla om en helt vanlig familj.Huvudkonflikten är om Ada ska få till ett nytt manus om en helt vanlig familj, där det bara händer trevliga saker. När allt det som stod i det refuserade manuset ändå händer får varje konflikt/händelse sin egen upptrappning, peripeti och förlösning som skapar framåtrörelse i berättelsen.Det förekommer en plats dit karaktärerna ofta kommer. Ett eftertankens rum, en symbolisk ruin för det som har varit eller kan bli. Ett ställe där många sammanträffanden sker. En ruin.Manuset visar sig vara högaktuellt vad beträffar olika former av moderskap och relationer. Det var inget som var planerat från början men allt eftersom Adas karaktärer tar över i berättelsen så blir det så. Hon sätter fingret på upptäckten att karaktärerna representerar olika slags moderskap och låter därför en karaktär ordna en konstutställning som bygger på temat moderskap. De olika kvinnorollerna i berättelsen ger också olika infallsvinklar på genusfrågorna. Allt sker i metafilmen som smyger sig in där Ada och Cilla genom sin närvaro skapar nerven i berättelsen.