---

Takasues dotter

Under den japanska Heian-perioden på 1000- och 1100-talen­ skrevs inte bara världens första roman, Berättelsen om Genji, utan också för första gången i världslitteraturen personligt hållna, självbiografiska berättelser, ofta i dagboksform. Det remarkabla är att såväl boken om Genji som dagböckerna skrevs av kvinnor. Och de kvinnor som berättade om sina liv­ kommer oss som läser idag så förbluffande nära med sina drömmar, sina kärleksbekymmer, sin glädje och ensamhet, sina funderingar om livets mening. För första gången presenteras nu ett av dessa verk i sin helhet och översatt direkt från japanska, nämligen den självbiografi som skrevs av Takasues dotter (något annat namn känner vi inte henne under). Hennes berättelse visar att hon, till skillnad från vissa av sina samtida vid det kejserliga hovet, inte var någon framgångsrik karriärperson utan snarare blyg, lite bortkommen och världsfrånvänd. Hellre än i verkligheten hade hon velat leva i romanen om Genji. ?Jag var ständigt upptagen av mina dagdrömmerier och när jag någon gång begav mig till ett tempel kunde jag inte förmå mig att be om ett helt vanligt liv som alla andra?, skriver hon på tusen års avstånd, men vi har ingen svårighet att förstå en sådan livskänsla.

Vibeke Emond har översatt, skrivit förord och försett boken med kunniga och utförliga kommentarer.