Ulla B. Ericsson

---

Var nu en duktig flicka

DETTA ÄR BERÄTTELSEN om tre år i en barndom. Vi får följa med Britta när hon med sin mamma flyttar till Stockholm år 1939 till att hon återvänder till Göteborg 1942. Handlingen beskriver vardagen och de människor Britta kommer i kontakt med i en turbulent tid. Andra världskriget sätter sina spår i människors handlande. Den kvinnorörelse som startade vid sekelskiftet kommer liksom av sig under kriget. Patriarkatet ser till att ta för sig. Berättelsen bygger på dokumentärt material vilket gör att den tidens livsstil blir tydlig. Det är inte så vanligt med skilsmässobarn så Britta har mycket att anpassa sig till. Skilsmässobarn var i vuxenvärlden inte som andra barn eftersom de inte hade någon auktoritär fadersgestalt. Men bland kamraterna är Britta en av dem på deras villkor. Britta trivs med ensamheten. Hon tror att det finns en våg med två vågskålar inom varje människa. I den ena lägger man glädje och i den andra sorg. När den ena vågskålen blir för tung måste den vägas upp av något i den andra. Hon börjar tro att det blivit något fel på hennes våg. Att själva glädjeskålen är tyngre än sorgskålen så det behövs bara lite gladbubblor för att skålen ska väga över. Ja, hur är det egentligen?

Detta är berättelsen om tre år i en barndom. Vi får följa med Britta när hon med sin mamma flyttar till Stockholm år 1939 till att hon återvänder till Göteborg 1942. Handlingen beskriver vardagen och de människor Britta kommer i kontakt med i en turbulent tid. Andra världskriget sätter sina spår i människors handlande. Den kvinnorörelse som startade vid sekelskiftet kommer liksom av sig under kriget. Patriarkatet ser till att ta för sig. Berättelsen bygger på dokumentärt material vilket gör att den tidens livsstil blir tydlig. Det är inte så vanligt med skilsmässobarn så Britta har mycket att anpassa sig till. Skilsmässobarn var i vuxenvärlden inte som andra barn eftersom de inte hade någon auktoritär fadersgestalt. Men bland kamraterna är Britta en av dem på deras villkor. Britta trivs med ensamheten. Hon tror att det finns en våg med två vågskålar inom varje människa. I den ena lägger man glädje och i den andra sorg. När den ena vågskålen blir för tung måste den vägas upp av något i den andra. Hon börjar tro att det blivit något fel på hennes våg. Att själva glädjeskålen är tyngre än sorgskålen så det behövs bara lite gladbubblor för att skålen ska väga över. Ja, hur är det egentligen?