Irene Ivarsson

---

Hon som går raskt

I bokens första kapitel får läsaren följa med ett ungt missionärspar till Kongo Brazzaville. Utsända av Örebromissionen är det där de ska arbeta. Mötet med Afrika, dess fuktiga värme, den röda jordens starka doft, de intensiva färgerna, allt är omtumlande. Denna livsberättelse börjar färgstarkt och så fortsätter den. Sammanlagt blev det tio år i Afrikas hjärta, först Kongo Brazzaville och senare Centralafrikanska Republiken, som skildras i bokens två delar. Afrikansk vardag, överlevnadsproblem, kulturkrockar, kulturanpassning, insatser och projekt, ständiga uppbrott, allt finns med i all sin detaljrikedom. Ingående beskrivningar, javisst, men de blir aldrig tröttsamma . Författaren berättar med glimten i ögat och man kan säga att det går en levnadsglad, positiv och trosviss ton genom hela boken. Mitt i alla svårigheter finns en bärande tro på en närvarande Gud. Boken sänder helt enkelt ut signaler om att mission gör skillnad! Läsaren får en unik inblick i missionsverksamhetens bakomliggande faktorer. Hur mår de utsända? Hur ser deras vardag och familjesituation ut? Hur hanterar man förlossningar och tropiska sjukdomar i den egna familjen? Hur skaffar man reservdelar till bilen om man bor mitt ute i regnskogen? Vad gör man när ens barn drabbas av den höga febern eller den kraftiga diarrén? De återkommande jämförelserna mellan Afrika och Sverige, förr och nu, där speciellt kvinnans situation lyfts fram, ger tankeställare och förhöjer bokens värde. Boken är ett stycke livsberättelse, lite av en missionshistoria. Författarens medryckande sätt att berätta gör boken lättläst och med alla sina infallsvinklar är den verkligen läsvärd för en bred läsekrets. Kerstin Olsson