Rolf Callmeryd

---

Trattoria Primitivo

NÄR RESTAURANGÄGAREN CHRISTIANO Scusa stegade in på mitt kontor en helt vanlig morgon och berättade sin historia, insåg jag snabbt att den lugna vardagslunken skulle bytas mot något annat. När sedan Karl Rydbom, min gode vän, biträdande chefen för nationella operativa avdelningen i Sverige, hörde av sig angående en italiensk man som hittats mördad i Stockholm, stod det ännu mer klart att det skulle bli ytterligare en glödhet sommar.Det fanns en tid då varje larmsamtal frammanade en spänningskänsla. Jag hade passerat fyrtio och klättrat en bra bit på karriärstegen. Varje nytt fall var en ny utmaning. Jag hade samma vinnarinstinkt i kroppensom en elitidrottsman. Nu är jag sextio och känslan är en annan. Hungern har börjat avta. Mycket har hänt. En fru gick ut genom dörren för gott efter ett av mina snedsprång och en högt älskad dotter blev dödad av en bil i en smitningsolycka. Nattsvart under ett antal år, men nya glädjeämnen förgyller vardagen. Numera är jag chef för den lilla polisstationen i Ostuni. För det mesta en tillbakalutad tillvaro. Jag kan läsa mina haikudikter och arbeta på i lagom tempo.Sedan ett år tillbaka har jag en ny kvinna i sängkammaren och det totala livet. Och jag tror det börjar bli allvar. Levnadsglädjen är tillbaka, men spänningen i ett larmsamtal lär inte återvända. Den tiden är förbi.

När restaurangägaren Christiano Scusa stegade in på mitt kontor en helt vanlig morgon och berättade sin historia, insåg jag snabbt att den lugna vardagslunken skulle bytas mot något annat. När sedan Karl Rydbom, min gode vän, biträdande chefen för nationella operativa avdelningen i Sverige, hörde av sig angående en italiensk man som hittats mördad i Stockholm, stod det ännu mer klart att det skulle bli ytterligare en glödhet sommar.

Det fanns en tid då varje larmsamtal frammanade en spänningskänsla. Jag hade passerat fyrtio och klättrat en bra bit på karriärstegen. Varje nytt fall var en ny utmaning. Jag hade samma vinnarinstinkt i kroppen

som en elitidrottsman. Nu är jag sextio och känslan är en annan. Hungern har börjat avta. Mycket har hänt. En fru gick ut genom dörren för gott efter ett av mina snedsprång och en högt älskad dotter blev dödad av en bil i en smitningsolycka. Nattsvart under ett antal år, men nya glädjeämnen förgyller vardagen. Numera är jag chef för den lilla polisstationen i Ostuni. För det mesta en tillbakalutad tillvaro. Jag kan läsa mina haikudikter och arbeta på i lagom tempo.

Sedan ett år tillbaka har jag en ny kvinna i sängkammaren och det totala livet. Och jag tror det börjar bli allvar. Levnadsglädjen är tillbaka, men spänningen i ett larmsamtal lär inte återvända. Den tiden är förbi.