---

Inte utan min matstrupe

-Vad heter du min lilla vän? Så började ofta läkarna ronden när de kom fram till min säng på sjukhuset. -Det står på sängen, Malin heter jag, svarade jag lika irriterad varje gång. Det var jobbigt att vara ett barn och behöva vårdas på sjukhus. Jag ville ju inget hellre än att vara hemma och gå i skolan och leka med mina kompisar. Läkarna gjorde sitt yttersta för att vinna mitt förtroende men jag tyckte ändå att de var jobbigt att hela tiden känna mig som en försökskanin då mitt handikapp var så ovanligt och i så svår form att varje ingrepp blev till ett litet experiment av mänsklig art. Jag vill nu visa att med rätt inställning, en otrolig kämpaglöd och en blond vinnarskalle, så går livet utan matstrupe att leva inte tack vare alla vårdtillfällen och operationer utan trots allt det jag har gått igenom.