Gunder Andersson 

---

Komma ifatt!

I "KOMMA IFATT " av Gunder Andersson utforskas 60-talets komplexitet genom huvudpersonen Tomas Granath. Romanen bjuder på en djupgående skildring av en tid präglad av förändringar och motstridiga känslor. Genom Tomas perspektiv får läsaren en inblick i hur det var att stå utanför de strömningar som formade samhället.

Tomas Granath framstår som en anti-hjälte, en karaktär som kämpar med sin identitet och plats i världen. Trots att han försöker hålla sig på avstånd från det som sker omkring honom, påverkas han ofrånkomligen av tidens händelser. Romanen fångar den ambivalens som många kände under denna turbulenta period.

Berättelsen sträcker sig över några avgörande år i slutet av 60-talet, men blickar också framåt mot konsekvenserna av dessa händelser. Andersson väver samman det förflutna med framtiden och ställer frågor om vad som verkligen har förändrats. Det handlar om att söka sig bortom det bekanta och samtidigt längta tillbaka till något som inte längre existerar.

Romanens ton är både eftertänksam och analytisk, vilket ger läsaren möjlighet att reflektera över de teman som tas upp. Det är en berättelse om att tappa fotfästet men ändå kämpa för att hålla sig kvar, vilket speglar den mänskliga erfarenheten av osäkerhet och förändring.

"Komma ifatt!" erbjuder en unik syn på 60-talet, en tid som ofta romantiseras men som här presenteras med dess verkliga komplexitet. Boken riktar sig till dem som är intresserade av litteratur som utmanar och väcker tankar kring identitet, tid och förändring.

”En roman om 60-talet?! Ska det vara nödvändigt? Har det inte skrivits och snackats tillräckligt om dom åren?

Jag kan riktigt höra hur frågorna exploderar från olika håll.

Jovisst är det nödvändigt, menar jag. För det fanns ju olika 60-tal.

Tomas Granath, huvudpersonen i Komma ifatt!, är en sorts anti-hjälte som står utanför mycket som hände under dessa år. Ändå kan han inte undgå att påverkas. I likhet med de allra flesta – ja alla.

Komma ifatt! handlar om några år i slutet av 60-talet, samtidigt som den är ett försök att dra ut linjerna framåt, till vad som hände efteråt och varför.

Man skulle också kunna säga att det är en roman om att söka sig ut och att hitta hem till något som inte längre finns. Om att tappa fotfästet och ändå hålla sig kvar.

Låter det konstigt, så beror det på att verkligheten är precis så konstig.

Och ser ni ingen rak linje i ovanstående resonemang, så kan jag försäkra att de vägar Tomas Granath beträder är ännu krokigare. Men det är också poängen…”