Karl Larsson

---

Form/Force

KARL LARSSON DEBUTBOK FORM / FORCE är också en aktion eller handling, ett bokförkroppsligat stycke form och kraft, eller form som kraft. För bakom titeln FORM / FORCE kan man kanske ana ett citat ur en engelsk översättning av Roland Barthes, "what the others call form, I feel as force". Form har här ingenting att göra med formalism i pejorativ bemärkelse, utan handlar om aktualiseringar eller implementeringar av olika format, om ett engagemang i formgivanden och formtaganden. Ett exempel, för att dröja vid Barthes: Karl Larssons FORM / FORCE har exakt samma format som Barthes Mytologier i svensk översättning 1970 på Bo Cavefors. Och den har den färg som omslaget har på denna bok om den exponerats för solljus sedan dess. Ett annat exempel, för att hålla oss kvar vid Bo Cavefors. 1977 kommer raf: texter. FORM / FORCE på samma gång vidareför och reflekterar över en del av den bokens särpräglade språk och typografi: "ett format som aktiverar // holger meins prosa / i bo cavefors översättning // det som här ska lyftas fram ur raf:s gärning är / övertygelsen och den råa kommunikationen / som de sista texterna från anstalterna förmedlar / det finns inga versaler annat än för / SVINEN och KAMPEN GÅR VIDARE / ett viktigt ord skrivs / k r i g / m a t e r i e l l / t i l l s a m m a n s // för de andra drivs en typografisk konsekvens / som är koherent med den politiska övertygelse / skriften förmedlar / och på sina ställen är samma sak / som innebörden av texterna / det vill säga struktur och stilistik / auktoritet, energi, förbrukning".

Vad FORM / FORCE visar är hur paratexter inte bara är någonting som finns i Bokens marginaler, utan är det som utgör boken möjlighetsbetingelser: "det går inte att ta bort pärmarna / ryggen / och titeln, författarens namn och / ändå behålla det bokaktiga / i boken". Man kunde säga att FORM / FORCE utan patos iscensätter en kamp mellan monumentet och dokumentet, mellan olika former av skulpturer, ikoner och förkroppsliganden. Å ena sidan en sorg över skulpturer som krossas eller stjäls från Iraq museum i Bagdad och sprängningen av de gigantiska buddhastatyerna i Bamiyandalen, å andra sidan försöket att spränga, undkomma eller analytiskt sönderdela ögonblick av monumentalisering eller ikonofiering, förstelning och reifiering i den västerländska kulturen, "konservatornationernas monolitiska ångest".

Man kunde också formulera det som att FORM / FORCE är ett försök att, genom ett antal kulturella och politiska filter och format, betrakta övergången mellan någonting fysiskt och någonting representerande: FORM / FORCE som ett subjektivt översättningsarbete där olika nivåer av det "dokumentära" och det "dokumentaristiska" hela tiden ställs bredvid varandra.

Under alla omständigheter är FORM / FORCE en bok som dokumenterar sitt eget blivande, en bok där dokumentationen av processen är det centrala i arbetet; inte monumentet, utan skulpturblivandet, form- och bokblivandet: "i mitten av dikten / ska det stå en inspelningsutrustning / påslagen eller avslagen / dokumentationen pågår / och är av det tystaste slaget / ingen ska kunna skilja / på det som händer / och det som inte händer / här". Och längre fram: "det som hörs i tystnaden / är inte det ursprungliga ljudet / utan dess samtida källa / man lyssnar till dokumentationen / och blir en del av bruset, / generationsförlusten".

Karl Larsson debutbok FORM / FORCE är också en aktion eller handling, ett bokförkroppsligat stycke form och kraft, eller form som kraft. För bakom titeln FORM / FORCE kan man kanske ana ett citat ur en engelsk översättning av Roland Barthes, "what the others call form, I feel as force". Form har här ingenting att göra med formalism i pejorativ bemärkelse, utan handlar om aktualiseringar eller implementeringar av olika format, om ett engagemang i formgivanden och formtaganden. Ett exempel, för att dröja vid Barthes: Karl Larssons FORM / FORCE har exakt samma format som Barthes Mytologier i svensk översättning 1970 på Bo Cavefors. Och den har den färg som omslaget har på denna bok om den exponerats för solljus sedan dess. Ett annat exempel, för att hålla oss kvar vid Bo Cavefors. 1977 kommer raf: texter. FORM / FORCE på samma gång vidareför och reflekterar över en del av den bokens särpräglade språk och typografi: "ett format som aktiverar // holger meins prosa / i bo cavefors översättning // det som här ska lyftas fram ur raf:s gärning är / övertygelsen och den råa kommunikationen / som de sista texterna från anstalterna förmedlar / det finns inga versaler annat än för / SVINEN och KAMPEN GÅR VIDARE / ett viktigt ord skrivs / k r i g / m a t e r i e l l / t i l l s a m m a n s // för de andra drivs en typografisk konsekvens / som är koherent med den politiska övertygelse / skriften förmedlar / och på sina ställen är samma sak / som innebörden av texterna / det vill säga struktur och stilistik / auktoritet, energi, förbrukning". Vad FORM / FORCE visar är hur paratexter inte bara är någonting som finns i Bokens marginaler, utan är det som utgör boken möjlighetsbetingelser: "det går inte att ta bort pärmarna / ryggen […] / och titeln, författarens namn och / ändå behålla det ”bokaktiga” / i boken". Man kunde säga att FORM / FORCE utan patos iscensätter en kamp mellan monumentet och dokumentet, mellan olika former av skulpturer, ikoner och förkroppsliganden. Å ena sidan en sorg över skulpturer som krossas eller stjäls från Iraq museum i Bagdad och sprängningen av de gigantiska buddhastatyerna i Bamiyandalen, å andra sidan försöket att spränga, undkomma eller analytiskt sönderdela ögonblick av monumentalisering eller ikonofiering, förstelning och reifiering i den västerländska kulturen, "konservatornationernas monolitiska ångest". Man kunde också formulera det som att FORM / FORCE är ett försök att, genom ett antal kulturella och politiska filter och format, betrakta övergången mellan någonting fysiskt och någonting representerande: FORM / FORCE som ett subjektivt översättningsarbete där olika nivåer av det "dokumentära" och det "dokumentaristiska" hela tiden ställs bredvid varandra. Under alla omständigheter är FORM / FORCE en bok som dokumenterar sitt eget blivande, en bok där dokumentationen av processen är det centrala i arbetet; inte monumentet, utan skulpturblivandet, form- och bokblivandet: "i mitten av dikten / ska det stå en inspelningsutrustning / påslagen eller avslagen / dokumentationen pågår / och är av det tystaste slaget / ingen ska kunna skilja / på det som händer / och det som inte händer / här". Och längre fram: "det som hörs i tystnaden / är inte det ursprungliga ljudet / utan dess samtida källa / man lyssnar till dokumentationen / och blir en del av bruset, / generationsförlusten".