Anna Furness

---

Vi är fem och vi är fyra

”- Varför ska det vara så svårt att prata om döden” frågar Toms mamma lite irriterat.

Ja, det kan man undra. Sexårige Tom har en syster som är död. Frimodigt lotsar han oss igenom en vardag i en familj där det saknas en familjemedlem; saker man gör, frågor man får, känslor man har. Toms mamma gråter ibland och det är rätt jobbigt men bara att stå ut med. Tom själv har ett sakna-knep som han använder när inget annat hjälper. Och vad gör man med föräldrar som är super-oroliga att Tom också ska dö?? Där sorgen är en del av vardagen finns både ljus och mörker. Som Tom själv säger ”man kan vara glad och ledsen samtidigt och det är väl inte så svårt att förstå”.

Den här boken vill att vi ska prata med varandra om vad vi tänker och hur det känns när det saknas en familjemedlem. Både stora och små människor mår bättre då! I situationerna som beskrivs finns igenkänning för läsare i alla åldrar och löpande finns tips på samtalsfrågor att använda.

”Vi är fem och vi är fyra” är en bok för barn från 3 år och deras närstående vuxna. Den

behöver läsas av en vuxen - men samtalet hjälps man åt med.

Boken är granskad av Kerstin Ivéus, forskare och specialist på efterlevandestöd i barnfamiljer.

”Forskning visar att det är hjälpsamt för barn som mist en familjemedlem att ha en öppen kommunikation inom familjen och att det är den främsta faktorn för psykisk hälsa hos efterlevande.

Denna bok möjliggör på ett enkelt sätt för läsaren - både den vuxne och barnet - att öppna upp det nödvändiga samtalet. Alla har inte orden att tillgå och ibland kanske det är första gången en känsla eller tanke ska formuleras. Den här boken kan då vara ett stöd och fungera som ett slags dialogverktyg om döden och sorgen. Berättelsen om Tom och hans familj avhandlar många av de områden som kännetecknar den kvarvarande sorgen i familjen när ett barn dött.

Boken kan också läsas utan samtalsdelen, med värme beskrivs vardagliga situationer där huvudpersonen Tom får möta sorgens konsekvenser. Toms historia erbjuder igenkänning som vi vet är en hjälp i sig.

Jag ser boken som ett stöd och värdefull hjälp för barn och vuxna i sorg.” Kerstin Ivéus, syskonstödjare och barnsjuksköterska vid Lilla Erstagården, specialiserad inom

palliativ barnsjukvård. Doktorand vid Marie Cederschiöld Högskola.