Kenneth Westlin

---

Jägarens hämnd

EFTER SJU ÅR på Europas gator fick hon se en väninna från förr som låg styckad på en bakgata. Hon visste vem som var ansvarig och visste att när den stora mannen dök upp nästa gång, var det hennes tur. De "gamla" skulle ersättas av de unga, knappt könsmogna barn, som sen några månader strömmade in till alla städer. Plötsligt var han bakom henne. Han tog tag i hennes nacke och drog runt henne mot sig. Hon satsade allt på ett kort och sparkade honom så hårt hon kunde mellan benen. Mannen fick något hatiskt i ögonen samtidigt som han vek sig framåt. Hon tog snabbt upp kniven han tappade på marken och högg honom i halsen flera gånger. Sen rusade hon iväg ner för gatan. Vid sjöfartsmuseet svängde hon av och rusade mot en ingång där det stod en man och krånglade med låset. Hon putte honom hårt i ryggen och rusade in i byggnaden. Genast innanför dörren var det en brant trappa som skruvade sig uppåt. Hon rusade upp för trapporna som ledde upp i tornet. Trappan upp till utsiktsplatsen var brant och det skulle strax stängas för dagen. Mannen som stått där nere ropade efter henne, men fick strax efter något hårt i huvudet och ramlade baklänges ut på gården. Den storväxta mannen som, hämtat sig efter sparken tog, med blodet sprutande ur halsen, trappstegen flera åt gången och närmade sig snabbt. Hon kom ut på plattformen och såg ut över hamnen. Vyn borde vara vacker, men hus och båtar flöt ihop och hon skakade av rädsla. Mannens fotsteg hördes allt närmare och hon tog tag i räcket. Han skulle inte få henne, hon skulle fly. Bara bort. Inte någon annanstans utan bara bort.

Flickan föll och såg samtidigt som hon försökte få fram ljud som inte ville höras, hur marken kom närmare och närmare. Pulsen steg och hjärtat arbetade så snabbt att det sprängde i bröstet. Allt blev ett enda töcken av grönt och brunt och marken tycktes lösas upp i ett virrvarr av färger. Hon kände kylan av vinddraget och märkte hur huden knottrade sig. Inom sig hörde hon skriket hon inte fick ut och samtidigt som hon höll händerna framför sig i ett tafatt försök att dämpa den stenhårda landningen i betongen, visste hon att ljudet som hördes var hennes knän och ryggrad som våldsamt knäcktes vid nerslaget. Plötsligt stannade världen upp. Hon såg sin mors bröst när hon tryckte sin mun emot för att äta, hon såg sin första nalle, sina första kritor, hon gick med mamma i handen till skolan. Det var första dagen och magen kändes som om den ville hoppa runt av glädje och spänning. Sitt avgångsbetyg från lärarinnans svettiga hand och glädjen i hennes fars ögon när han såg hur duktig hon varit. Den jävla kusinen som knullat henne, den jävla mannen som tvingat ner henne på knä framför sin uppknäppta gylf, hennes döda mor, all gråt, skammen inför sin bedrövade far, kulan som dödade mannen hon hatade, straffet, slagen, våldet mot hennes kön, kniven, cigaretten, slagen, lukten av rummet där hon låg på rygg och tog emot, den smutsiga sängen där hon tvingades ner, om och om igen, toaletten med alla flugor och lukten av lik där hennes väninnor låg och ruttnade, kniven som skar henne, ilskan som hon tvingades svälja, mannen igen, han som slog, han som skar, sängen, en annan men lika äcklig, smärtan i underlivet smärtan överallt, alltid ont, all ondska, hatet som inte fick synas, allt hat, nertryckt, strypt, slagen, slag, smärta igen, smärta som blev mer och mer, en annan säng, tyngden av hans smutsiga kropp, nästa kropp och nästa, smärtan, äcklet, nästa plåga, ånger. Mamma rädda mig, nästa kropp, mamma var är du, nästa kropp, mamma, hjälp, nästa och nästa, aldrig mer, aldrig mer, bara falla och komma loss, äntligen falla, bara skrika, fri äntligen, äntligen fri. Äntligen, mamma, jag är fri.

Efter sju år på Europas gator fick hon se en väninna från förr som låg styckad på en bakgata. Hon visste vem som var ansvarig och visste att när den stora mannen dök upp nästa gång, var det hennes tur. De ”gamla” skulle ersättas av de unga, knappt könsmogna barn, som sen några månader strömmade in till alla städer. Plötsligt var han bakom henne. Han tog tag i hennes nacke och drog runt henne mot sig. Hon satsade allt på ett kort och sparkade honom så hårt hon kunde mellan benen. Mannen fick något hatiskt i ögonen samtidigt som han vek sig framåt. Hon tog snabbt upp kniven han tappade på marken och högg honom i halsen flera gånger. Sen rusade hon iväg ner för gatan. Vid sjöfartsmuseet svängde hon av och rusade mot en ingång där det stod en man och krånglade med låset. Hon putte honom hårt i ryggen och rusade in i byggnaden. Genast innanför dörren var det en brant trappa som skruvade sig uppåt. Hon rusade upp för trapporna som ledde upp i tornet. Trappan upp till utsiktsplatsen var brant och det skulle strax stängas för dagen. Mannen som stått där nere ropade efter henne, men fick strax efter något hårt i huvudet och ramlade baklänges ut på gården. Den storväxta mannen som, hämtat sig efter sparken tog, med blodet sprutande ur halsen, trappstegen flera åt gången och närmade sig snabbt. Hon kom ut på plattformen och såg ut över hamnen. Vyn borde vara vacker, men hus och båtar flöt ihop och hon skakade av rädsla. Mannens fotsteg hördes allt närmare och hon tog tag i räcket. Han skulle inte få henne, hon skulle fly. Bara bort. Inte någon annanstans utan bara bort. Flickan föll och såg samtidigt som hon försökte få fram ljud som inte ville höras, hur marken kom närmare och närmare. Pulsen steg och hjärtat arbetade så snabbt att det sprängde i bröstet. Allt blev ett enda töcken av grönt och brunt och marken tycktes lösas upp i ett virrvarr av färger. Hon kände kylan av vinddraget och märkte hur huden knottrade sig. Inom sig hörde hon skriket hon inte fick ut och samtidigt som hon höll händerna framför sig i ett tafatt försök att dämpa den stenhårda landningen i betongen, visste hon att ljudet som hördes var hennes knän och ryggrad som våldsamt knäcktes vid nerslaget. Plötsligt stannade världen upp. Hon såg sin mors bröst när hon tryckte sin mun emot för att äta, hon såg sin första nalle, sina första kritor, hon gick med mamma i handen till skolan. Det var första dagen och magen kändes som om den ville hoppa runt av glädje och spänning. Sitt avgångsbetyg från lärarinnans svettiga hand och glädjen i hennes fars ögon när han såg hur duktig hon varit. Den jävla kusinen som knullat henne, den jävla mannen som tvingat ner henne på knä framför sin uppknäppta gylf, hennes döda mor, all gråt, skammen inför sin bedrövade far, kulan som dödade mannen hon hatade, straffet, slagen, våldet mot hennes kön, kniven, cigaretten, slagen, lukten av rummet där hon låg på rygg och tog emot, den smutsiga sängen där hon tvingades ner, om och om igen, toaletten med alla flugor och lukten av lik där hennes väninnor låg och ruttnade, kniven som skar henne, ilskan som hon tvingades svälja, mannen igen, han som slog, han som skar, sängen, en annan men lika äcklig, smärtan i underlivet smärtan överallt, alltid ont, all ondska, hatet som inte fick synas, allt hat, nertryckt, strypt, slagen, slag, smärta igen, smärta som blev mer och mer, en annan säng, tyngden av hans smutsiga kropp, nästa kropp och nästa, smärtan, äcklet, nästa plåga, ånger. Mamma rädda mig, nästa kropp, mamma var är du, nästa kropp, mamma, hjälp, nästa och nästa, aldrig mer, aldrig mer, bara falla och komma loss, äntligen falla, bara skrika, fri äntligen, äntligen fri. Äntligen, mamma, jag är fri.