Svetlana Allilujeva 

---

Tjugo brev till en vän

SVETLANA ALLILUJEVAS "TJUGO brev till en vän" erbjuder en unik inblick i livet av en av 1900-talets mest omdiskuterade personer - Josef Stalin, sett genom ögonen på hans dotter. Boken, som bygger på Svetlanas egna erfarenheter och känslor, är skriven i brevform och ger en personlig och intim skildring av hennes liv och relationerna med dem som har betytt mest för henne.

Genom att använda brevformatet kan Svetlana uttrycka sig på ett direkt och känslosamt sätt. Varje brev är riktat till en specifik person eller grupp, vilket ger läsaren en känsla av närhet och delaktighet i hennes liv. Det är en berättelse som skildrar både det privata och det politiska, där hon med stor ärlighet och insikt reflekterar över sin barndom och uppväxt i skuggan av sin far.

Boken belyser Stalins komplexa karaktär. Svetlana beskriver honom som en god far i vissa avseenden, men också som en skrämmande maktmänniska som kunde förvandla kärlek till rädsla. Genom hennes ögon framträder en ny bild av en man vars liv och handlingar har format historien, men som också var en människa med sina egna brister och svagheter. Berättelsen om hennes mor, som tragiskt nog tog sitt liv, är särskilt gripande och visar på den djupa sorg och saknad som präglat Svetlanas liv.

"Tjugo brev till en vän" är mer än bara en personlig berättelse; det är ett viktigt historiskt dokument som ger en sällsynt inblick i det sovjetiska samhället och de personliga tragedier som utspelades bakom stängda dörrar. Svetlana Allilujevas skildring är både tankeväckande och rörande, och den ger läsaren en möjlighet att förstå de mänskliga kostnaderna av politisk makt.

Denna bok är en rekommendation för alla som är intresserade av historia, psykologi och litteratur. Den erbjuder en djupare förståelse för en av de mest kontroversiella figurerna i modern historia och är ett exempel på hur personliga berättelser kan belysa större sociopolitiska frågor.

Förhistorien till denna bok har varit förstasidesnytt i alla världens tidningar. Josef Stalins dotter Svetlana, som en tid vistades i Indien, förklarade att hon inte önskade återvända till Sovjet och begärde politisk asyl först i Schweiz och sedan i Amerika. 1963 författade hon i Moskva sina minnen och ett exemplar av manuskriptet lyckades hon föra med sig när hon lämnade landet. Det inköptes för utgivning av ett amerikanskt förlag och har sedan sålts till de flesta länder utanför östblocket.

Svetlana har valt att skriva i ett slags brevform, vilket har haft fördelen att hon kunnat yttra sig omedelbart, förtroligt och enkelt. Hon skriver med känsla men mycket rakt på sak, och hon övertygar fullständigt om att det hon skriver är sanningen och ingenting annat än sanningen. Det har blivit en otroligt intressant, ytterst gripande och alldeles unik bok. Sedda i detta perspektiv, som till mycket stor del är den aningslösa flickans, framträder förgrundsfigurerna och framför allt fadern, Stalin, i ett alldeles nytt ljus. Han var på många sätt en god far, i synnerhet mot Svetlana. Men han kunde också vara fruktansvärt hård så snart den politiska maktmänniskan inom honom tog herraväldet. Släktingar och vänner som varit ofta sedda gäster kring det stalinska middagsbordet kunde från den ena dagen till den andra försvinna, till Svetlanas oerhörda förskräckelse och förvåning.

Varje särskilt brev är ägnat en viss person eller en viss grupp av personer och berättar om den roll de spelat i hennes liv. Porträttet av modern är särskilt fint tecknat, med stor kärlek och aldrig övervunnen sorg över att hon som helt ung begick självmord. Berättelsen om fadern på dödsbädden är en oförglömlig scen som kunde vara hämtad ur en av Dostojevskijs romaner.

Som mänskligt och historiskt dokument kan värdet av dessa memoarer knappast överskattas.