Roland Lysell

---

Erik Lindegrens imaginära universum

I "ERIK LINDEGRENS imaginära universum" utforskar Roland Lysell den svenska lyriska modernismens betydelse genom att fokusera på Erik Lindegrens centrala verk. Med en djupgående analys av "Mannen utan väg" och "Vinteroffer" belyser Lysell hur Lindegrens poesi inte bara speglar sin tid, utan också formar den litterära debatten och inspirerar efterföljande generationer av poeter.

Lysell visar hur Lindegrens texter, trots sin fragmentariska karaktär, är sammanflätade av återkommande teman och motiv. Diktjaget i "Mannen utan väg" kämpar med en värld som inte erkänner dess upplevelser, medan "Switer" erbjuder en mer harmonisk verklighet. Det är dock i "Vinteroffer" som jaget slutligen konfronterar sin isolering och finner en plats för konsten som ett sätt att nå evighet, även om det sker på bekostnad av livet självt.

Bland de teman som präglar Lindegrens verk finns strävan att övervinna livets brister. Lysell beskriver hur Lindegren likt Ikaros strävar mot det högre, samtidigt som dödsgöngoblicket samlar det förflutna. Denna dualitet skapar en komplex bild av jagets kamp i en absurd och ofta ogästvänlig värld.

Lysells monografi bidrar till förståelsen av Lindegrens litterära arv och hans inflytande på den postmodernistiska scenkonsten. Genom att analysera de olika skikten i Lindegrens poesi framträder en djupare insikt om konstens roll i att ge mening åt existensen.

I boken inkluderas även tidigare opublicerade texter av Lindegren, vilket ger läsaren en unik möjlighet att upptäcka nya aspekter av hans författarskap. "Erik Lindegrens imaginära universum" är därmed en ovärderlig resurs för alla som vill fördjupa sig i svensk litteraturvetenskap och modernism.

ERIK LINDEGRENS

IMAGINÄRA UNIVERSUM

Erik Lindegrens mannen utan väg (1942) är ett av den svenska lyriska modernismens främsta verk. Hans Vinteroffer (1954) utgör, med sin perspektivrikedom och formella precision, en av utgångspunkterna för de följande decenniernas poeter. Dessa arbeten står ävno i centrum för den litterära debatten, liksom Lindegrens roll som föregångare till den postmodernistiska scenkonsten.

Roland Lysell undersöker Lindegrens diktning från mannen utan väg och Switer till Vinteroffer. Lindegrens text kan på ytan te sig fragmentarisk och skiftande, men under ytans frans trådar som löper genom hela författarskapet och bildar en textväv med diktjaget och dess belägenhet i centrum. I mannen utan väg är jaget utkastat i en värld som vägrar bekräfta dess förnimmelser, i Switer etableras ett mera harmoniskt universum i symbios med duett, men först i Vinteroffer accepterar jaget sin isolering från livet. Därmed kan konstens roll tydliggöras. I konsten nås den evighet och allmängiltighet jaget eftersträvat, men blott till pris av livet eller naturen: den levande förgängliga naturen förvandlas till död men evig konst.

Bland de tematiska strukturer som genomsyra författarskapet märks försöket att övervinna världens brister genom att, likt Ikaros, sträva uppåt mot himlen och solen. I annat är dödsgöngoblicket, då jaget samlar det förflutna i sin blick. Ett fundament i Lindegrens tänkande är framtiden: det av profan godhetlighet i tillvarons öken- eller vinterlandskap – ett löfte eller ett hopp för jaget i en absurd värld.

I denna monografi publiceras även många tidigare ej tryckta lindegrentexter.