Fritz Zorn 

---

Mars i exil

I "MARS I exil : Jag är ung och rik och bildad och jag är olycklig, neurotisk och ensam ..." av Fritz Zorn utforskas den komplexa relationen mellan livets yta och de inre demoner som plågar oss. Denna självbiografi faller inom genren biografier och memoarer, med fokus på särskilda personer, och erbjuder en djupgående insikt i författarens kamp mot sin egen existens.

Zorn beskriver hur man kan ha en barndom utan att verkligen vara barn, och en ungdom som inte ger någon verklig glädje. Han fångar den tragiska ironin i att lära sig njuta av livet just när man inser att det glider en ur händerna. Genom sina erfarenheter av psyko terapeutisk behandling och den plötsliga cancerdiagnosen, belyser han hur insikter om livets svårigheter kan komma för sent.

Med en blixtrande intelligens och ett totalt självutlämnande skildrar Zorn sin uppväxt i en miljö som kväver livskraft och självständighet. Han beskriver hur vanan att undvika nuet blir en konstform, där varje ögonblick fylls med antingen verklig eller låtsad harmoni. I denna kontext framstår kampen för att leva ett autentiskt liv som en monumental utmaning.

Bland de många insikterna i boken framträder en stark kritik av det sociala mönster som omger honom. Zorn visar hur det i hans värld är vanligt att behandla problem som misslösheter, där varje uppmaning till handling ses som en förolämpning. Denna distansering från egna åsikter och känslor skapar en känsla av alienation som genomsyrar hela hans berättelse.

Självbiografin blir därmed en uppgörelse med den livsfientliga miljö som Zorn växt upp i. Han erkänner att denna miljö har dödat honom, vilket ger läsaren en stark känsla av både sorg och insikt. "Mars i exil" är mer än bara en personlig berättelse; det är en djupt reflekterande studie av livets komplexitet och de hinder vi ofta ställs inför.

MARS I EXIL

Fritz Zorn

Man kan ha en barndom utan att vara barn, en ungdom utan att vara ung. Man kan växa utan att mogna, umgås utan att leva. Den tragiska sanningen som säger att man lär sig konsten att njuta av livet i samma stund som man mister det fokuseras i denna självbiografi till en enda glödande punkt.

Författaren blev trettiofem år. Under en psyko terapeutisk behandling insjuknar han i cancer - just som han i kraft av sina nya insikter börjat formulera och gestalta av krafter och familjemönster som orsakat hans svåra neuros. Han fortsätter skriva...

Blixtande intelligent och totalt självutlämnande beskriver han sin uppväxt i en social miljö där allt samverkar för att bryta ned den som finns av livskraft, självständighet, att förmåga till kärlek. Där vanan att fly undan nuet och skjuta allt på framtiden bedrivs som en skön konst i syftet att fylla varje ögonblick med verklig eller låtsad harmoni. Där det hör till god ton att behandla problem som misslösheter, att i varje uppfordran till handling se en förolämpning. Total dispens från egna åsikter ett diplomatiskt avståndstagande till andras, konsten att säga varken ja eller nej... I detta spökhus, där man lagar sig och som nogsamt undviker varje kroppslig ring, kallar man andra "löjliga" och tvingas kämpas tid, rum och känsla under rituell...

Förlusten av den egna sensualiteten inför andras exotiska krumbukter.

Självbiografin formas till en total uppgörelse med hela denna livsfientliga miljö. Författaren vet att den har dödat honom.