Torgny Karnstedt 

---

Slamfarmen

I "SLAMFARMEN" AV Torgny Karnstedt får läsaren en inblick i en värld där arbetslivet präglas av både rutiner och utmaningar. Berättelsen kretsar kring Rustan Rudolfsson, en man av få ord och tydliga direktiv. Han är inte den som förlorar tid på att förklara detaljer, utan föredrar att visa hur saker ska göras. Denna pragmatiska inställning speglar den råa verkligheten i en fabrik där arbetsprocesserna är både fysiskt krävande och mentalt utmanande.

Genom dialogerna mellan Rustan och hans kollegor, som Johnny, framträder en bild av en arbetsplats där lönsamhet och produktion ständigt står i centrum. Johnny, som är mer kritisk till de ekonomiska prioriteringarna, ger röst åt de anställdas frustration över att ledningen är avskärmad från deras verklighet. Det är en skarp kontrast mellan kontorslivet och det tunga arbetet i slamfarmen, där de som arbetar med händerna kämpar för att få sin röst hörd.

Karnstedt skildrar inte bara en arbetsmiljö, utan bjuder också in läsaren att reflektera över relationen mellan arbete och mänskliga värden. Genom att väva in teman som ansvar, miljöfrågor och den mänskliga kostnaden av industriell produktion, skapar författaren en berättelse som är både tankeväckande och relevant.

"Slamfarmen" är en insiktsfull roman som belyser de komplexa dynamikerna inom arbetslivet. Den är väl värd att läsa för den som är intresserad av skönlitteratur som utforskar sociala och ekonomiska frågor, och som vill förstå mer om människorna som formar och formas av sina arbetsmiljöer. Med sin tydliga prosa och skarpa dialoger ger Karnstedt en röst åt dem som ofta blir osynliga i diskussionerna om industri och lönsamhet.

"Rustan Rudolfsson tillhörde inte den omständliga typen som gjorde sig en massa besvär med krångliga utläggningar om hur saker och ting fungerade. Varför skulle han ödsla tid på att beskriva en invecklad process för en grovarbetare som skulle ägna sig åt rensningsarbete? Det räckte med att jag visste var stämpelklockan satt och att jag skulle tvätta mig med vatten om jag fick något på mig som sved. När jag skulle göra något skulle han visa mig. Han skulle säga skyffla och jag skulle skyffla och var det så att jag inte visste hur man höll i en skyffel skulle han stå till tjänst med en liten demonstration. Han skulle säga lyft och jag skulle lyfta. Om jag inte orkade så berodde det helt och håller på att jag inte tog i tillräckligt. Då skulle Rustan stå bredvid och säga "Ta i". Han skulle säga kom med här, åk och hämta där, gå dit bort, stöt, skjut, dra, lyft, gräv och det skulle räcka. Vi skulle nog komma överens" * Johnny tog mig med ut på tankfarmen där alla lagertankar med fosforsyra, fluorokiselsyra och svavelsyra stod uppradade. Syraledningarna låg täta som spagettistänger. Runt hela tanken ringlade en halvmeterhög mur. - Här ute är det alltid en massa jobb. Vi kallar det Slamfarmen för det är alltid så hopplöst skitigt. Det hjälper inte hur mycket man än spolar rent och skyfflar undan, lik förbannat kommer slammet fram överallt. - Det verkar vara mycket att hålla reda på, sa jag. - Du kommer snart in i det, sa Johnny. Dom begär inte att du ska använda huvudet. Dom vill att du ska ösa skit.