Hannah Arendt 

---

Den banala ondskan

NÄR STATEN ISRAEL den 23 maj 1960 inledde en rättslig process mot den före detta SS-officeren Adolf Eichmann väckte detta uppmärksamhet i hela världen, eftersom Eichmann betraktades som huvudansvarig för genomförandet "den slutgiltiga lösningen av judefrågan". Hannah Arendt bevakade rättegången för tidskriften "The New Yorkers" räkning, och artiklarna publicerades sedan som bok - "Den banala ondskan" - som blev livligt diskuterad för sina kontroversiella ställningstaganden. Ansatsen i "Den banala ondskan" ligger på flera plan. Arendt diskuterar hur rättegången mot Eichmann användes i politiska syften av den unga israeliska staten men framför allt avdemoniserar hon Eichmann. Denne var varken diabolisk till sin karaktär eller någon ideologisk fanatiker. Mannen som hade betraktats som den som utförde förintelsen var ingenting annat än en fantasilös byråkrat utan egna idéer och initiativ. Den dygd han satte främst var pliktuppfyllelse. Ondskan var, som bokens titel säger, banal.

Tredje reviderade tryckningen. Den banala ondskan är ett reportage som saknar motstycke i sitt slag, ett historiskt dokument över nazismens brott, den mänskliga moralen och våra svårigheter att göra upp med andra världskrigets brutalitet. Arendt är kontroversiell och hennes perspektiv från rättegången i Jerusalem bryter på en rad punkter mot den gängse bilden - både av Eichmann och de händelser som utgör bakgrunden till processen i Jerusalem - Det Hannah Arendt gör är att hon med brännande intensitet beskriver hur denna onska kom att genomsyra allt. Inte ens det judiska samhället klarade sig helt undan den moraliska kollaps som gjorde Nazityskland möjligt. Jesper Bengtsson, Arena