Joy Nicholson

---

Klanerna i Palos Verdes

JAG ÄR NÄSTAN fjorton år, jag har redan problem iskolan, jag har redan blivit kysst. Mina bröst har antagit formen av pyttesmå bergstoppar och så kommer de att se ut hela mitt liv.

Mamma säger att folk med små bröst alltid är egoister. Hon säger detta medan hon brer jordnötssmör på några skivor sockerkaka som hon ska äta till lunch. Jag tittar ut genom fönstret och räknar vågorna som rullar fram. Jag räknar minuterna tills jag kan få gå därifrån. Men mamma fortsätter prata, hon ler och fixerar blicken på en punkt precis ovanför mina bröst. Hon pratar om att vara smal, att vara nätt, så man nästan försvinner i tomma intet. "Jag var smal förut. Men det lade jag av med", tjatar hon. “Det var ändå bara skit". Jag betraktar mamma medan hon äter. Det trillar smulor från munnen och det har fastnat en klick jordnötssmör i håret. Jag tittar på henne när hon tuggar och känner att jag också vill lägga av.

Med Klanerna i Palos Verdes har amerikanska Joy Nicholsons skrivit en uppväxthistoria av lika klassiska dimensioner som Daniel Clowes Ghost World, Jeanette Wintersons Oranges Are Not the Only Fruit och Harper Lees To Kill a Mockingbird. Här möter vi fjortonåriga surftjejen Medina Mason, nyligen inflyttad i det välbärgade, men knappast välmående, gated community-samhället Palos Verdes i Kalifornien. De välmejkade rikemansflickorna i skolan begriper sig inte alls på Medina och turas om att trakassera henne, så hon tar sin tillflykt till de enda som hon känner sig hemma med: de perfekta surfvågorna nere i Lunada Bay och pappans nye styvson Adrian.

Klanerna i Palos Verdes är en magnifikt berättad, djupt vemodig historia om uppväxt och trassliga familjeförhållanden. Drabbande och absolut nödvändig läsning för alla som är eller någon gång varit unga och ensamma.

Klanerna i Palos Verdes är en av de tre första titlarna i Modernistas systerserie Feminista.

Joy Nicholson föddes i Wisconsin och flyttade till Palos Verdes som femåring. Klanerna i Palos Verdes är Joy Nicholsons första och hittills enda bok.

Pressröster

»rets bästa ungdomsskildring. Rå, ärlig, förmodligen sann och svettig.«

Rebecka Gunnarsson, Borås Tidning

»n bok som är den hittills bästa jag någonsin läst om hur det är att vara en ung flicka«.

Bodil Malmsten, Dagens Nyheter

»Joy Nicholson har hittat precis rätt ton för : arg, ledsen, upprorisk och längtande. Språket är rakt och direkt, med en vackert melankolisk underton - Anna Hellstens lyhörda översättning gör originalet full rättvisa.«

Eva Johansson, Svenska Dagbladet

»Den hittills bästa bok jag läst om hur det är att vara en ung flicka.« | Bodil Malmsten

»Klanerna i Palos Verdes går att läsa som en uppdaterad, ungdomlig romanversion av Betty Friedans Den feminina mystiken. En flickas nära-döden-upplevelser i och uppvaknande ur den amerikanska drömmen.« | Nina Lekander, Expressen

Med Klanerna i Palos Verdes har amerikanska Joy Nicholsons skrivit en uppväxthistoria av lika klassiska dimensioner som Daniel Clowes Ghost World, Jeanette Wintersons Oranges Are Not the Only Fruit och Harper Lees To Kill a Mockingbird.

Här möter vi fjortonåriga surftjejen Medina Mason, nyligen inflyttad i det välbärgade, men knappast välmående, gated community-samhället Palos Verdes i Kalifornien. De välmejkade rikemansflickorna i skolan begriper sig inte alls på Medina och turas om att trakassera henne, så hon tar sin tillflykt till de enda som hon känner sig hemma med: de perfekta surfvågorna nere i Lunada Bay och pappans nye styvson Adrian.

Klanerna i Palos Verdes är en magnifikt berättad, djupt vemodig historia om uppväxt och trassliga familjeförhållanden. Drabbande och absolut nödvändig läsning för alla som är eller någon gång varit unga och ensamma.

Joy Nicholson föddes i Wisconsin och flyttade till Palos Verdes som femåring. Klanerna i Palos Verdes är Joy Nicholsons första bok.

»En fin liten roman, främst tack vare den omsorgsfulla skildringen av Medina.« | Jenny Tundedal, Aftonbladet

»En stark skildring av en ung människas plågsamma väg mot frihet och självkänsla, och en stillsam påminnelse om att ett privilegierat liv inte är någon garanti mot lidande.« | Eva Johansson, Svenska Dagbladet