Ernst Nachmanson, född den 3 februari 1877 och död den 4 december 1943, är en betydelsefull gestalt inom svensk filologi. Med en passion för det grekiska språket och dess litteratur bidrog han med djupa insikter som fortfarande påverkar akademiska områden idag. Som professor i grekiska vid Göteborgs högskola och med en bakgrund av framstående verk som Laute und Formen der magnetischen Inschriften (1904) och Beiträge zur Kenntnis der altgriechischen Volkssprache (1910), visade han prov på sin expertis inom sengrekisk språkbruk och epigrafik. Hans forskningsinriktning sträckte sig senare mot grekisk medicin
Författarna Carl Koch, Curt Wadstein, Helmer Browallius, Elias Wessén och Carl-Herman Tillhagen är läsvärda för den som uppskattar Ernst Nachmansons verk på grund av deras stilistiska likheter och tematiska närmanden. Deras skrifter präglas av en liknande känsla för detaljer, språklig precision och förmåga att skildra vardagliga situationer på ett djuplodande sätt, vilket kan tilltala de som uppskattar den subtila tonen och det psykologiska djupet i Nachmansons författarskap.