Mosesson, Mikael [red.]

---

Berättelser från vikingatid

De isländska sagorna, här presenterade i sina originalversioner, är vid sidan av Eddan vår främsta källa till förståelsen av den fornnordiska kulturen.

Hervars och Hedreks saga är kanske den mest berömda av fornaldarsagorna, vilka kännetecknas av att de utspelar sig i en avlägsen forntid och har mytologiska inslag, gränsande till hjältesångerna i edda-diktningen. Den innehåller kväden av mycket hög ålder. Den röda tråden är goternas magiska svärd Tyrving: ”Sådan var svärdet Tyrvings natur, att varje gång det drogs ur sin slida, lyste det som en solstråle, om än mörkret fallit på, och alltid skulle det åter stickas in, bestänkt av varmt människoblod. Den levde inte till morgondagen som fått blöda för det.” De mest berömda episoderna är Hervars besök vid gravhögen, duellen mellan Hedrek och Odin i ”Gestumblindes gåtor” samt skildringen av det stora slaget mellan goter och hunner på Dunheden (300-talet e. Kr.).

Ragnar Lodbroks saga äger rum på 800-talet och har mytologiska drag. Lodbrok var son till den svenske kungen Sigurd Ring. Han inleder sin bana med att döda en ljungorm som håller jungfrun Thora fången. Hon dör efter en tid och Ragnar drar ut på härfärder. I Norge träffar han en underbart skön bondflicka som kallas Kraka. Hon blir hans drottning och de får fem söner tillsammans: Ivar Benlös, Björn Järnsida, Vitsärk, Rögnvald och Sigurd Orm i Öga. Senare avslöjas att hon egentligen är dotter till Sigurd Fafnesbane och Brynhild. Efter krig mot svearna ger sig bröderna ut på härnad i Sydeuropa där de blir vida beryktade. Ragnar vill då överträffa sina söner och inleder ett krigståg mot England. Han tas till fånga och kastas i en ormgrop, där den döende vikingen yttrar de bevingade orden “Grymta månde grisarna om de visste vad den gamle galten lider”. Man inser nu vem fången är och erbjuder hans söner mansbot. De avböjer emellertid och hämnas sin far. Från Sigurd och Björn ska de svenska kungarna härstamma.

Jomsvikingarnas saga utspelar sig i slutet av 900-talet. Det är sannolikt den bästa skildringen av det råa men ärofyllda vikingalivet. Handlingen rör sig efter inledande konflikter och stridigheter i Danmark över till vikingafästet Jomsborgs anläggande av Palnatoke. Denna mäktiga borg var en oberoende fristat, med stort anseende, som enbart tillät de bästa kämparna att bosätta sig. De hade sina egna lagar, i något som kan ses som ett försök att skapa ett idealsamhälle, en vikingautopi. Sagan utmynnar i jomsvikingarnas härtåg till Norge och skildringen av det stora sjöslaget i Hjörungavåg.

Gunnlaug Ormtungas saga tilldrar sig runt år 1000. Gunnlaug var en isländsk kämpe och skald, fruktad för sin giftiga tunga, men han kunde också vinna furstars gunst genom sina hyllningskväden. Som ung begav han sig till Torsten på Borg. Dennes dotter Helga var den fagraste på hela Island. Hon blir Gunnlaugs löfteskvinna. Dock vill han innan giftermålet resa utomlands, och det bestäms att Helga ska vänta i tre år. Gunnlaug besöker bland annat Sverige, där han gästar Olof Skötkonung i Uppsala. Här träffar han sin rival, den isländske ädlingen Skald-Ramn. Medan Ramn återvänder hem måste Gunnlaug fullgöra ett åtagande hos den engelske kungen, och när han återser Islands kust har Helga redan mot sin vilja gifts bort med Skald-Ramn. På Alltinget utmanar Gunnlaug till holmgång, vilken slutar oavgjord. Denna holmgång var den sista som hölls på Island, eftersom det hädanefter förbjöds. Tvisten måste avgöras utomlands, i Norge, där Gunnlaug segrar men dör av det sår han tillfogats. Helga blev senare omgift men kunde aldrig glömma sin Gunnlaug.