I "1700-TAL studier i svensk litteratur" utforskar Magnus von Platen den fascinerande perioden av svensk litteraturhistoria. Boken består av fyra litteraturhistoriska studier som belyser olika aspekter av denna rika epok, där varje kapitel erbjuder en djupgående analys av betydelsefulla författarskap och litterära fenomen.
Studien inleds med en granskning av fru Nordenflychts liv och verk, där von Platen analyserar hennes olyckliga förbindelse med Johan Fischerström. Genom att utforska de dikter som föddes ur denna tragiska relation, ger författaren en ny dimension till förståelsen av Nordenflychts bidrag till litteraturen.
I den andra studien, "Den vittra mamsell Malmstedt", presenteras en bred skildring av fru Lengrens ungdom och hennes tidiga författarskap. Von Platen använder sinnrik bevisföring för att lyfta fram hennes dikter och prosastycken som publicerades i Stockholms Posten och andra tidningar, vilket ger läsaren en delvis ny bild av denna intressanta klassiker.
Henric Brandel, en nästan okänd figur i litteraturhistorien, porträtteras i nästa studie. Här visar von Platen hur Brandels liv och verk är värda att upptäckas, särskilt genom hans relationer till den mer kända Bellman. Denna del av boken ger en inblick i de sociala och kulturella sammanhang som präglade 1700-talet.
Avslutningsvis ägnas den sista studien åt Bellman själv, med titeln "Konsten att sluta epistlar". I denna analys undersöker von Platen epistlarnas framväxt och struktur, vilket ytterligare berikar läsarens förståelse av Bellmans betydelse inom svensk litteratur. Genom hela verket visar Magnus von Platen sin förmåga att kombinera solid lärdom med ett engagerande och spirituellt språk.